Flygvaruhuset

Tur i kärlek och spel?
Med Sveriges nyaste casinon 2015 kan du få tur i både kärlek och spel!

Med freespin kan du testa att spela för nöjes skull.

» Krama någon i dag och vårda dina relationer! «


Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, order buy more about men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma. Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar.

Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? eller ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”

Krama Mig svarar:
dff
Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, approved men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, find han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, pharm och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma. Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar.

Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? eller ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”

Krama Mig svarar:
dff
Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, visit men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, shop han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma. Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar.

Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? eller ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”

Krama Mig svarar:
dff
Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, visit this men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, stomach han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, this site och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma. Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.


Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.


Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar.


Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? eller ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

dff
Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, rx men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, order han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma. Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar.

Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? eller ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

dff
Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, website like this men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma.

Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar.

Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? eller ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

dff
Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, capsule men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma.

Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar.

Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? eller ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

dff
Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, healing men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, cheap han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma.

Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar. Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? Ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

Du måste själv konfrontera dig och ställa frågor som ”Är jag redo för ett förhållande och vill jag ge för att kunna få?”, ”Klarar jag av att ha ett förhållande på distans och att han umgås med andra människor (män som kvinnor) när inte jag är med?”.

När du vet vad du vill och vad du känner för, så kan nästa steg vara att ta kontakt med mannen som du är intresserad av och våga släppa in honom, då det verkar som att han visat intresse och tycke för dig. Att uppleva kärleken måste vara ömsesidigt från båda håll, där båda aktivt medverkar för att kunna visa kärlek och värme, för att få detta tillbaks. Känns det bra när ni ses, kommer ni kunna leva i olika städer och känner tillit till varandra även om ni inte står vid varandras sida varje minut.

Ly
Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, help han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, pilule och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma.

Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar. Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? Ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

Du måste själv konfrontera dig och ställa frågor som ”Är jag redo för ett förhållande och vill jag ge för att kunna få?”, ”Klarar jag av att ha ett förhållande på distans och att han umgås med andra människor (män som kvinnor) när inte jag är med?”.

När du vet vad du vill och vad du känner för, så kan nästa steg vara att ta kontakt med mannen som du är intresserad av och våga släppa in honom, då det verkar som att han visat intresse och tycke för dig. Att uppleva kärleken måste vara ömsesidigt från båda håll, där båda aktivt medverkar för att kunna visa kärlek och värme, för att få detta tillbaks. Känns det bra när ni ses, kommer ni kunna leva i olika städer och känner tillit till varandra även om ni inte står vid varandras sida varje minut.

Lycka till och Krama Mig håller tummarna för dig – oavsett om du finner kärleken med honom eller med någon annan…
Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, sickness men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma.

Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar. Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? Ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

Du måste själv konfrontera dig och ställa frågor som ”Är jag redo för ett förhållande och vill jag ge för att kunna få?”, ”Klarar jag av att ha ett förhållande på distans och att han umgås med andra människor (män som kvinnor) när inte jag är med?”.

När du vet vad du vill och vad du känner för, så kan nästa steg vara att ta kontakt med mannen som du är intresserad av och våga släppa in honom, då det verkar som att han visat intresse och tycke för dig. Att uppleva kärleken måste vara ömsesidigt från båda håll, där båda aktivt medverkar för att kunna visa kärlek och värme, för att få detta tillbaks. Känns det bra när ni ses, kommer ni kunna leva i olika städer och känner tillit till varandra även om ni inte står vid varandras sida varje minut.

Lycka till och Krama Mig håller tummarna för dig – oavsett om du finner kärleken med honom eller med någon annan…
Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, capsule men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, online han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma.

Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar. Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? Ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

Du måste själv konfrontera dig och ställa frågor som ”Är jag redo för ett förhållande och vill jag ge för att kunna få?”, ”Klarar jag av att ha ett förhållande på distans och att han umgås med andra människor (män som kvinnor) när inte jag är med?”.

När du vet vad du vill och vad du känner för, så kan nästa steg vara att ta kontakt med mannen som du är intresserad av och våga släppa in honom, då det verkar som att han visat intresse och tycke för dig. Att uppleva kärleken måste vara ömsesidigt från båda håll, där båda aktivt medverkar för att kunna visa kärlek och värme, för att få detta tillbaks. Känns det bra när ni ses, kommer ni kunna leva i olika städer och känner tillit till varandra även om ni inte står vid varandras sida varje minut.

Lycka till och Krama Mig håller tummarna för dig – oavsett om du finner kärleken med honom eller med någon annan…

Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, order men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, stomach han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma.

Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar. Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? Ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

Du måste själv konfrontera dig och ställa frågor som ”Är jag redo för ett förhållande och vill jag ge för att kunna få?”, ”Klarar jag av att ha ett förhållande på distans och att han umgås med andra människor (män som kvinnor) när inte jag är med?”.

När du vet vad du vill och vad du känner för, så kan nästa steg vara att ta kontakt med mannen som du är intresserad av och våga släppa in honom, då det verkar som att han visat intresse och tycke för dig. Att uppleva kärleken måste vara ömsesidigt från båda håll, där båda aktivt medverkar för att kunna visa kärlek och värme, för att få detta tillbaks. Känns det bra när ni ses, kommer ni kunna leva i olika städer och känner tillit till varandra även om ni inte står vid varandras sida varje minut.

Lycka till och Krama Mig håller tummarna för dig – oavsett om du finner kärleken med honom eller med någon annan…

Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, clinic men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, case han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma.

Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar. Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? Ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

Du måste själv konfrontera dig och ställa frågor som ”Är jag redo för ett förhållande och vill jag ge för att kunna få?”, ”Klarar jag av att ha ett förhållande på distans och att han umgås med andra människor (män som kvinnor) när inte jag är med?”.

När du vet vad du vill och vad du känner för, så kan nästa steg vara att ta kontakt med mannen som du är intresserad av och våga släppa in honom, då det verkar som att han visat intresse och tycke för dig. Att uppleva kärleken måste vara ömsesidigt från båda håll, där båda aktivt medverkar för att kunna visa kärlek och värme, för att få detta tillbaks. Känns det bra när ni ses, kommer ni kunna leva i olika städer och känner tillit till varandra även om ni inte står vid varandras sida varje minut.

Lycka till och Krama Mig håller tummarna för dig – oavsett om du finner kärleken med honom eller med någon annan…

Maria funderar:
”En kille i min stad har verkat intresserad av mig under flera års tid. Jag själv har varit ljummen under en lång tid, drug men förra julen så hände något. Ett intresse väcktes hos mig och sedan dess har jag inte kunnat släppa tankarna på honom. Han verkar vara världens underbaraste och jag känner verkligen hur bra vi passar tillsammans. När han tittar på mig är hans ögon stora, price han älskar att bjuda mig ute på krogen eller om vi käkar mat. Då jag numera bor i en annan stad blir det problem. Vi ses inte ofta, och det känns dumt att ses de gånger jag är hemma.

Man ställer sig frågan: vad det är för idé att ses när man ändå inte kan etablera något? och många gånger har jag försökt glömma honom. Detta går dock inte. Jag tappar aptiten när jag inser att jag inte kommer att ”få” honom, och känner mig avundsjuk när han träffar andra. Är livrädd att han ska skaffa flickvän.

Jag vet att detta är vad man kallar olycklig kärlek, men känner mig fortfarande fruktansvärt frustrerad över min situation. Det känns som att han är mannen i mitt liv, och vi passar så bra tillsammans. Dessutom saknar jag honom då jag bor i en annan stad, och detta utan att vi känner varandra särskilt väl.

Jag känner mig dum som känner såhär, och vill gärna släppa dessa tankar. Hur ska jag resonera kring detta? Är det bara att försöka glömma och gå vidare? Ska jag fortsätta kämpa och hitta möjligheter till att lära känna varandra?”


Krama Mig svarar:

Du måste själv konfrontera dig och ställa frågor som ”Är jag redo för ett förhållande och vill jag ge för att kunna få?”, ”Klarar jag av att ha ett förhållande på distans och att han umgås med andra människor (män som kvinnor) när inte jag är med?”.

När du vet vad du vill och vad du känner för, så kan nästa steg vara att ta kontakt med mannen som du är intresserad av och våga släppa in honom, då det verkar som att han visat intresse och tycke för dig. Att uppleva kärleken måste vara ömsesidigt från båda håll, där båda aktivt medverkar för att kunna visa kärlek och värme, för att få detta tillbaks. Känns det bra när ni ses, kommer ni kunna leva i olika städer och känner tillit till varandra även om ni inte står vid varandras sida varje minut.

Lycka till och Krama Mig håller tummarna för dig – oavsett om du finner kärleken med honom eller med någon annan…

Fundersam kvinna:
”Jag är sambo sedan ett år med min kille om jag varit tillsammans med i 6, viagra dosage 5 år. Vi har ett så kallat ”samboprov” på ett år och jag har då hyrt ut min lägenhet till mina äldsta söner. Två söner 16 och 18 år bor med mig och min kille och hans dotter 10 år.

Jag är rådvill, physician min son som är 16 år har ADHD med medicinering och min sambo och han drar inte alltid jämt. Jag tycker inte att min Sambo riktigt tar till sig och förstår min sons diagnos. Min son klättrar inte på väggarna men han behöver medicin för koncentrationen i skolan . Men han kan bli lätt irriterad och lite kaxig och spexar en hel del i tid och otid. Som förälder överser jag nog säkert med mycket men han och jag har ett litet tecken som betyder… lugn nu.

Detta är ju främst på helger och när medicinen går ur kroppen som han är så. Det funkar för det mesta men ju äldre han blir så går han mer in i diskussion med min sambo och så fort jag lägger mig i (som försvar) så säger min sambo ”Jag talar med X, inte med dig och han är väl stor nog att svara, utan att du lägger dig i”. W har mognat och tål när min sambo retas, vilket är bra för det gjorde han inte förut, och ibland är retas vi alla med varandra och om jag då är inblandat då säger inte min sambo till mig… för då retar jag ju min son och då är det ok att ”lägga” sig i. Det är mest sambon som retar honom för att han är ”klen” och inte har några muskler. Min son är ganska spinkig och det har till stor del med han medicin att göra. Min son har dock börjat gå upp i vikt och det håller på att jämna ut sig men han är också 1,75 lång så han är ju väldigt smal. Min son har spelat fotboll sedan han var sex år och är mycket duktig nu har han lagt av tillfälligt, då vi bytt kommun och han orkar inte åka till gamla kommunen för att träna. Sambon tycker att min son är duktig på fotboll., men säger det inte till honom (det har hänt kanske fem gånger på dessa år som han berömt min son för fotbollen). Han kan berömma min son när han inte är med, det viktiga är väl att min son får höra och uppmuntras.

Oftast är det vid middagsbordet eller frukosten på helger som irritationen startar. Min son låter när han äter (tycker sambo och blänger) och så säger min son något som inte passar sambos öron och och spydigheten börjar. Om jag då lägger mig i så får jag tillbaka ”Jag talar inte med dig, utan med din son”. Min son kan, som jag skrev tidigare skrev, låta ganska kaxig och spydig ibland. Och detta hände nu i lördags, jag fick inte lägga mig i och tystnaden spred sig över matbordet och efter middagen sa jag till båda att skärpa till sig.Jag sa till min son att han ska vårda sitt språk och till min sambo att jag är väldigt trött på att din elaka blick, så fort min son öppnar munnen.

Det värsta är att detta bara rinner av honom och han svarar inte utan låter tiden gå och sedan talar han med mig som om inget hänt. Min son säger att han inte bryr sig om min sambo, men jag förstår att han inte vill göra mig ledsen.

Sambos dotter har fått diagnosen dyslexi och ska genomföra en utredning för detta och ofta känns det som att min sambo har inställningen om att det är ”mitt barn och andras unga” som gäller, vilket är väldigt jobbigt. Hans dotter är det viktigaste i hans liv. Och det är inget konstigt med det egentligen men det är på fel sätt. För henne har denna ihopflyttning bara varit positivt på alla sätt och jag är rädd att min Sambo för sin dotters skull,aldrig skulle säga om han tröttnat på mig.

Stämningen hemma är väldigt tryckt och min sambo är ingen pratkvarn som vill vara med i olika pratstunder med mig. Jag drar mig för att tala och berätta om saker som är jobbiga.Ibland 1-2 ggr per år brukar det balla ur ur och vi pratar om allt som är men det känns som om allt ska sopas under mattan under en lång tid sedan är det något som gör att jag tappar humöret och då talar vi igen. Han har som sagt svårt att visa känslor och jag är tvärtom. Ibland ställer jag mig frågan om jag verkligen älskar honom så mycket att allt detta är värt. Jag tog mina söner från mina barns uppväxtort där de växt upp till vårt gemensamma hem, inte allt långt från uppväxtorten, även om det medför att barnen inte träffar sina barndomsvänner allt för ofta. ”Vi” köpte en större lägenhet med hans pengar.

Jag känner inte att parterapi är något för oss tror inte att det hjälper i det här fallet, men jag skulle vilja veta om jag ska finna mig i denna behandling av min son och den helt uteslutande känslobeteendet. Jag vet inte vad jag ska göra! //Hälsningar Tvivlande”

Ha din son i fokus


Krama Mig svarar:

Det är ingen lätt situation som du befinner dig i, med en bostad som din sambo bekostat till 100 % och inte är en person som gillar att prata och föra en dialog i vardagen. Du nämner att parrelation inte någon lösning för er, har ni provat med detta vid något tillfälle och hur har det i så fall gott? Uteslut inte alternativ förrän ni provat detta.

Du behöver tänka på din son i första hand och möjligheter till en trygg uppväxt, anser Krama Mig. Ställ dig frågor om vad som är viktigt för din son och om din sambo kan inkluderas i detta. Har sonen bra relation till sin fader? Det är många frågor och funderingar som du behöver räta ut och besvara på.

Kognetiv beteendeterapi (KGT) och parterapi kan vara en lösning i din väg för att finna dina svar och lösning på din situation. Våga ställ krav på din sambo att föra en dialog tillsammans med dig och din son, även hans dotter bör involveras så att ni kan vara en och samma grund under det tak som ni lever under.

Många styrkekramar och hör gärna av dig och berätta vad du kommer fram till i dina tankar och funderingar. //Kramar från Krama Mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ovanstående inlägg publicerades 2013-01-28 klockan 08:00. Visste du att med positiva förebilder blir världen lite bättre med små, enkla medel?

Presentkorttorget
Dagens grattis
.
Krama Mig tipsar
Tips
Visste du att Krama Mig har över 500 kärleksdikter på svenska och engelska? Hitta din favorit till att ge till din partner och vän!
Bra för alla relationer
  • När du ska ha födelsedagsfest, bröllop eller annat jubileum finns kärleksfulla standupkomiker som bidrar med glädje!

Krama Mig tipsar

Tänkvärt på Twitter