Flygvaruhuset

Tur i kärlek och spel?
Med Sveriges nyaste casinon 2015 kan du få tur i både kärlek och spel!

Med freespin kan du testa att spela för nöjes skull.

» Krama någon i dag och vårda dina relationer! «


Har det gått för långt då man ringer till hans jobb för att fråga om han är där? Vad skulle jag göra? Han svarade inte på mitt SMS då jag frågade när han slutar sitt jobbpass. Shit, sales jag tror jag håller på att bli en ”psycho bitch”. Vill inte få honom att bli rädd för mig, capsule men jag känner att jag måste träffa honom. Han kanske inte vill träffa mig? Jag vill ju som sagt inte skrämma iväg honom utan behålla honom som min vän. Det enda rätta just nu vet jag är att egentligen inte träffas på ett tag tills jag kommit ut ur min bubbla. Men jag kanske inte kan komma ut ur min bubbla om jag inte får träffa honom?

Innerst inne vet jag att jag bara skadar mig själv och vår kompisrelation genom att dyka upp på hans jobb utan att han vet något.
Hur som helst ringde jag dit och frågade om han var där. Hon som svarade sa att han börjar jobba klockan kvart över två, viagra 40mg så jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu, om jag ska ringa dit efter några timmar han börjat jobba. Oftast jobbar han till stängning när han börjar så sent, men ibland en timme innan. Men ja, jag kommer ringa dit och förvarna honom om han inte svarar på mitt sms.

Man brukar säga att ”man gör dumma saker när man är kär.” Ja, jag är kär men är det verkligen så himla dumt att dyka upp på hans jobb efter stängningstid? Jag är en äventyrlig och spontan person så jag kan inte låta bli.
Vad är syftet med att träffa honom en kort stund idag? Jag vet egentligen inte, vill bara se honom, krama honom och höra hans röst. Se hur han mår. Jag vill faktiskt att han också ska må bra! Jag vet, jag borde egentligen inte träffa honom idag när vi ändå har planerat in en fika nästa vecka, men det kan vi ju göra ändå. Jag vill ju träffa honom så mycket som möjligt.

Nu cirka två timmar efter att jag hade skickat sms:et fick jag svar. Han svarade att han slutade vid stängning och att han måste hem direkt då han har morgonpasset dagen efter. Vilket betyder att han måste vakna halv fem. Då började allt kännas så fel att träffa honom, men jag frågade tillbaka om jag bara kunde få prata med honom en kvart för att se hur han mår, dels för att jag vill att han ska veta hur sårad jag fortfarande är och inte riktigt kommit till ”acceptera” biten än.
Jag tror helt ärligt att jag inte kommer kunna hålla undan tårarna. Vi får se hur det går i kväll. Jag behöver i alla fall inte dyka om som en ”psycho bitch” då han vet att jag kommer stå och vänta på honom.

Jag tog tunnelbanan till hans jobb och ställde mig vid parkeringen och väntade. Efter cirka tio minuter kom han ut. Jag rökte upp min cigarett (ja, jag vet jag måste sluta ”sörjeröka” innan jag blir beroende igen) och vi satte oss i hans bil, och helt plötsligt låstes alla de saker jag ville säga till honom. Vi blev båda helt tysta och tittade på regnet som föll ned på bilens framruta.

Det var skönt att få träffa honom men ändå kändes det allt för tidigt för att hålla mitt hjärta någorlunda stabilt. Jag älskar honom så att det gör ont. Jag sa det till honom också. I det ögonblicket fick det mig att undra ”Är det fult att älska någon som snart har ett förhållande med en annan?” Jag började nästan känna mig smutsig och mina känslor för honom känns så fel. Jag vet att jag aldrig kommer att sluta älska honom, jag vill inte sluta älska honom, men jag tror att jag måste lära mig att älska honom på ett annat sätt.

Johanna Bergvall

Johanna Bergvall

Personligen är jag ingen långsint person utan tursamt nog läks jag relativt fort och kan gå vidare, men jag är fortfarande i min bubbla som vägrar att acceptera situationen och vill för allt här i världen få tillåtelse att krypa in i hans famn igen där min trygghet var. Men i kväll verkar det som att jag får gosa med den enda mannen i mitt liv, min systers katt Alfons som precis hoppade upp i min säng.

Johanna Bergvall, fristående krönikör
Har det gått för långt då man ringer till hans jobb för att fråga om han är där? Vad skulle jag göra? Han svarade inte på mitt SMS då jag frågade när han slutar sitt jobbpass. Shit, shop jag tror jag håller på att bli en ”psycho bitch”. Vill inte få honom att bli rädd för mig, men jag känner att jag måste träffa honom. Han kanske inte vill träffa mig? Jag vill ju som sagt inte skrämma iväg honom utan behålla honom som min vän. Det enda rätta just nu vet jag är att egentligen inte träffas på ett tag tills jag kommit ut ur min bubbla. Men jag kanske inte kan komma ut ur min bubbla om jag inte får träffa honom?

Innerst inne vet jag att jag bara skadar mig själv och vår kompisrelation genom att dyka upp på hans jobb utan att han vet något.
Hur som helst ringde jag dit och frågade om han var där. Hon som svarade sa att han börjar jobba klockan kvart över två, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu, om jag ska ringa dit efter några timmar han börjat jobba. Oftast jobbar han till stängning när han börjar så sent, men ibland en timme innan. Men ja, jag kommer ringa dit och förvarna honom om han inte svarar på mitt sms.

Man brukar säga att ”man gör dumma saker när man är kär.” Ja, jag är kär men är det verkligen så himla dumt att dyka upp på hans jobb efter stängningstid? Jag är en äventyrlig och spontan person så jag kan inte låta bli.
Vad är syftet med att träffa honom en kort stund idag? Jag vet egentligen inte, vill bara se honom, krama honom och höra hans röst. Se hur han mår. Jag vill faktiskt att han också ska må bra! Jag vet, jag borde egentligen inte träffa honom idag när vi ändå har planerat in en fika nästa vecka, men det kan vi ju göra ändå. Jag vill ju träffa honom så mycket som möjligt.

Nu cirka två timmar efter att jag hade skickat sms:et fick jag svar. Han svarade att han slutade vid stängning och att han måste hem direkt då han har morgonpasset dagen efter. Vilket betyder att han måste vakna halv fem. Då började allt kännas så fel att träffa honom, men jag frågade tillbaka om jag bara kunde få prata med honom en kvart för att se hur han mår, dels för att jag vill att han ska veta hur sårad jag fortfarande är och inte riktigt kommit till ”acceptera” biten än.
Jag tror helt ärligt att jag inte kommer kunna hålla undan tårarna. Vi får se hur det går i kväll. Jag behöver i alla fall inte dyka om som en ”psycho bitch” då han vet att jag kommer stå och vänta på honom.

Jag tog tunnelbanan till hans jobb och ställde mig vid parkeringen och väntade. Efter cirka tio minuter kom han ut. Jag rökte upp min cigarett (ja, jag vet jag måste sluta ”sörjeröka” innan jag blir beroende igen) och vi satte oss i hans bil, och helt plötsligt låstes alla de saker jag ville säga till honom. Vi blev båda helt tysta och tittade på regnet som föll ned på bilens framruta.

Det var skönt att få träffa honom men ändå kändes det allt för tidigt för att hålla mitt hjärta någorlunda stabilt. Jag älskar honom så att det gör ont. Jag sa det till honom också. I det ögonblicket fick det mig att undra ”Är det fult att älska någon som snart har ett förhållande med en annan?” Jag började nästan känna mig smutsig och mina känslor för honom känns så fel. Jag vet att jag aldrig kommer att sluta älska honom, jag vill inte sluta älska honom, men jag tror att jag måste lära mig att älska honom på ett annat sätt.

Johanna Berg<strong>Personligen är jag ingen långsint person</strong> utan tursamt nog läks jag relativt fort och kan gå vidare, men jag är fortfarande i min bubbla som vägrar att acceptera situationen och vill för allt här i världen få tillåtelse att krypa in i hans famn igen där min trygghet var. Men i kväll verkar det som att jag får gosa med den enda mannen i mitt liv, min systers katt Alfons som precis hoppade upp i min säng.<br />
<strong>Har det gått för långt</strong> då man ringer till hans jobb för att fråga om han är där? Vad skulle jag göra? Han svarade inte på mitt SMS då jag frågade när han slutar sitt jobbpass. Shit, <a href=clinic jag tror jag håller på att bli en ”psycho bitch”. Vill inte få honom att bli rädd för mig, medicine men jag känner att jag måste träffa honom. Han kanske inte vill träffa mig? Jag vill ju som sagt inte skrämma iväg honom utan behålla honom som min vän. Det enda rätta just nu vet jag är att egentligen inte träffas på ett tag tills jag kommit ut ur min bubbla. Men jag kanske inte kan komma ut ur min bubbla om jag inte får träffa honom?

Innerst inne vet jag att jag bara skadar mig själv och vår kompisrelation genom att dyka upp på hans jobb utan att han vet något.
Hur som helst ringde jag dit och frågade om han var där. Hon som svarade sa att han börjar jobba klockan kvart över två, sildenafil så jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu, om jag ska ringa dit efter några timmar han börjat jobba. Oftast jobbar han till stängning när han börjar så sent, men ibland en timme innan. Men ja, jag kommer ringa dit och förvarna honom om han inte svarar på mitt sms.

Man brukar säga att ”man gör dumma saker när man är kär.” Ja, jag är kär men är det verkligen så himla dumt att dyka upp på hans jobb efter stängningstid? Jag är en äventyrlig och spontan person så jag kan inte låta bli.
Vad är syftet med att träffa honom en kort stund idag? Jag vet egentligen inte, vill bara se honom, krama honom och höra hans röst. Se hur han mår. Jag vill faktiskt att han också ska må bra! Jag vet, jag borde egentligen inte träffa honom idag när vi ändå har planerat in en fika nästa vecka, men det kan vi ju göra ändå. Jag vill ju träffa honom så mycket som möjligt.

Nu cirka två timmar efter att jag hade skickat sms:et fick jag svar. Han svarade att han slutade vid stängning och att han måste hem direkt då han har morgonpasset dagen efter. Vilket betyder att han måste vakna halv fem. Då började allt kännas så fel att träffa honom, men jag frågade tillbaka om jag bara kunde få prata med honom en kvart för att se hur han mår, dels för att jag vill att han ska veta hur sårad jag fortfarande är och inte riktigt kommit till ”acceptera” biten än.
Jag tror helt ärligt att jag inte kommer kunna hålla undan tårarna. Vi får se hur det går i kväll. Jag behöver i alla fall inte dyka om som en ”psycho bitch” då han vet att jag kommer stå och vänta på honom.

Jag tog tunnelbanan till hans jobb och ställde mig vid parkeringen och väntade. Efter cirka tio minuter kom han ut. Jag rökte upp min cigarett (ja, jag vet jag måste sluta ”sörjeröka” innan jag blir beroende igen) och vi satte oss i hans bil, och helt plötsligt låstes alla de saker jag ville säga till honom. Vi blev båda helt tysta och tittade på regnet som föll ned på bilens framruta.

Det var skönt att få träffa honom men ändå kändes det allt för tidigt för att hålla mitt hjärta någorlunda stabilt. Jag älskar honom så att det gör ont. Jag sa det till honom också. I det ögonblicket fick det mig att undra ”Är det fult att älska någon som snart har ett förhållande med en annan?” Jag började nästan känna mig smutsig och mina känslor för honom känns så fel. Jag vet att jag aldrig kommer att sluta älska honom, jag vill inte sluta älska honom, men jag tror att jag måste lära mig att älska honom på ett annat sätt.

Johanna BergvallPersonligen är jag ingen långsint person utan tursamt nog läks jag relativt fort och kan gå vidare, men jag är fortfarande i min bubbla som vägrar att acceptera situationen och vill för allt här i världen få tillåtelse att krypa in i hans famn igen där min trygghet var. Men i kväll verkar det som att jag får gosa med den enda mannen i mitt liv, min systers katt Alfons som precis hoppade upp i min säng.
Har det gått för långt då man ringer till hans jobb för att fråga om han är där? Vad skulle jag göra? Han svarade inte på mitt SMS då jag frågade när han slutar sitt jobbpass. Shit, sildenafil jag tror jag håller på att bli en ”psycho bitch”. Vill inte få honom att bli rädd för mig, malady men jag känner att jag måste träffa honom. Han kanske inte vill träffa mig? Jag vill ju som sagt inte skrämma iväg honom utan behålla honom som min vän. Det enda rätta just nu vet jag är att egentligen inte träffas på ett tag tills jag kommit ut ur min bubbla. Men jag kanske inte kan komma ut ur min bubbla om jag inte får träffa honom?

Innerst inne vet jag att jag bara skadar mig själv och vår kompisrelation genom att dyka upp på hans jobb utan att han vet något.
Hur som helst ringde jag dit och frågade om han var där. Hon som svarade sa att han börjar jobba klockan kvart över två, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu, om jag ska ringa dit efter några timmar han börjat jobba. Oftast jobbar han till stängning när han börjar så sent, men ibland en timme innan. Men ja, jag kommer ringa dit och förvarna honom om han inte svarar på mitt sms.

Man brukar säga att ”man gör dumma saker när man är kär.” Ja, jag är kär men är det verkligen så himla dumt att dyka upp på hans jobb efter stängningstid? Jag är en äventyrlig och spontan person så jag kan inte låta bli.
Vad är syftet med att träffa honom en kort stund idag? Jag vet egentligen inte, vill bara se honom, krama honom och höra hans röst. Se hur han mår. Jag vill faktiskt att han också ska må bra! Jag vet, jag borde egentligen inte träffa honom idag när vi ändå har planerat in en fika nästa vecka, men det kan vi ju göra ändå. Jag vill ju träffa honom så mycket som möjligt.

Nu cirka två timmar efter att jag hade skickat sms:et fick jag svar. Han svarade att han slutade vid stängning och att han måste hem direkt då han har morgonpasset dagen efter. Vilket betyder att han måste vakna halv fem. Då började allt kännas så fel att träffa honom, men jag frågade tillbaka om jag bara kunde få prata med honom en kvart för att se hur han mår, dels för att jag vill att han ska veta hur sårad jag fortfarande är och inte riktigt kommit till ”acceptera” biten än.
Jag tror helt ärligt att jag inte kommer kunna hålla undan tårarna. Vi får se hur det går i kväll. Jag behöver i alla fall inte dyka om som en ”psycho bitch” då han vet att jag kommer stå och vänta på honom.

Jag tog tunnelbanan till hans jobb och ställde mig vid parkeringen och väntade. Efter cirka tio minuter kom han ut. Jag rökte upp min cigarett (ja, jag vet jag måste sluta ”sörjeröka” innan jag blir beroende igen) och vi satte oss i hans bil, och helt plötsligt låstes alla de saker jag ville säga till honom. Vi blev båda helt tysta och tittade på regnet som föll ned på bilens framruta.

Det var skönt att få träffa honom men ändå kändes det allt för tidigt för att hålla mitt hjärta någorlunda stabilt. Jag älskar honom så att det gör ont. Jag sa det till honom också. I det ögonblicket fick det mig att undra ”Är det fult att älska någon som snart har ett förhållande med en annan?” Jag började nästan känna mig smutsig och mina känslor för honom känns så fel. Jag vet att jag aldrig kommer att sluta älska honom, jag vill inte sluta älska honom, men jag tror att jag måste lära mig att älska honom på ett annat sätt.

Johanna Bergvall

Johanna Bergvall

Personligen är jag ingen långsint person utan tursamt nog läks jag relativt fort och kan gå vidare, men jag är fortfarande i min bubbla som vägrar att acceptera situationen och vill för allt här i världen få tillåtelse att krypa in i hans famn igen där min trygghet var. Men i kväll verkar det som att jag får gosa med den enda mannen i mitt liv, min systers katt Alfons som precis hoppade upp i min säng.

Johanna Bergvall, fristående krönikör
I morgon har vi bestämt för att träffas han och jag. Träffas som kompisar. Okej, buy more about vi har träffats som kompisar hela våren men nu ska vi träffas som ”kompisar” och inte ”kompisar som ligger med varandra”, det känns annorlunda och mycket konstigt då jag inte längre får kyssa honom.

Vad gör man som kompisar? Går och fikar? Shoppar? Sådant gör jag bara med mina tjejkompisar. Kommer jag någonsin kunna åka hem till honom igen för till exempel filmkväll? Sådant gör man ju som vänner. Det är inte det konstiga, utan sedan om jag sover över, kommer jag få sova på soffan eller tillåter han mig att som vanligt få ligga bredvid honom i hans dubbelsäng?
Men i morgon har vi bestämt för att just fika, det vet jag i för sig är en bra start om man tänker på den situation vi befinner oss i nu.

Lyckligtvis för mig själv börjar jag känna att jag håller på att spräcka bubblan jag är i. Just nu känner jag mig tillräckligt stark för att ge honom klartecken att han får bli tillsammans med tjejen han träffar utan att jag bryter ihop totalt. Om de nu vill bli tillsammans så klart. Jag vet att det kommer att svida i hjärtat riktigt ordentligt och att jag kommer att gråta, men jag förstår själv att han inte kommer välja mig utan henne. Det kommer ändå hända för eller senare så det är lika bra att få det gjort så det är avklarat.

Det blev ingen fika utan sushi på det gamla vanliga stället i PK-huset. Det kändes skönt att få träffa honom igen i ett nytt perspektiv. Vi fungerar ju hur bra som helst som kompisar! Ja, alltså inte som ”kompisar som ligger med varandra”. Där emot ville jag få ur mig det sista om hur jag mår och vad jag känner. Man mår betydligt mycket bättre om man får det ur sig så man slipper gå runt och fundera och aldrig få något svar. Jag lyckades till och med dra ett litet skämt när vi satt på en bänk vid Kungsträdgården: ”Du måste hjälpa mig, vi måste hitta en man till mig!”.
Jag hade en bra magkänsla när vi skulle skiljas åt vid T-centralen. En kram och en lätt vänskaplig puss på kinden. Jag kunde dock ändå inte undgå att titta på honom så länge som möjligt när jag åkte rulltrappan ned till min perrong.

När tunnelbanan kom kände jag mig starkare än vad jag har gjort på riktigt länge. Jag kunde inte sluta sträcka på ryggen och känna hur nöjd jag är med mig själv. Bubblan jag har levt i en vecka har spruckit. Jag satt och lyssnade på Beyoncé på repeat med låten ”Best thing I never had” och kände hur detta stycke stämde överens med situationen.

”I used to want you so bad,
I’m so through with that,
‘Cause, honestly, you turned out to be the best thing I never had,
Oh, you turned out to be the best thing I never had,
And I will always be the best thing you never had”

Johanna Bergvall

Johanna Bergvall

Tänk vad man kan åstadkomma på en vecka. Från att vara nere i botten till att ha kontroll på situationen. Det vill inte säga att jag kommit över honom helt, han betyder fortfarande mycket för mig i mitt hjärta och jag kommer inte glömma det som hänt. Jag älskar honom fortfarande. Men jag har accepterat. Jag har accepterat hans val och mig själv. Nu är det dags att se till att jag mår bra. Det är dags för mig att gå vidare och påbörja ett nytt kapitel i mitt liv. Dessutom ska jag strax ut på balkongen och ta min sista ”sörjecigg”.

Johanna  Bergvall, fristående krönikör

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ovanstående inlägg publicerades 2012-08-02 klockan 08:00. Visste du att med positiva förebilder blir världen lite bättre med små, enkla medel?

Presentkorttorget
Dagens grattis
.
Krama Mig tipsar
Tips
Visste du att Krama Mig har över 500 kärleksdikter på svenska och engelska? Hitta din favorit till att ge till din partner och vän!
Bra för alla relationer
  • När du ska ha födelsedagsfest, bröllop eller annat jubileum finns kärleksfulla standupkomiker som bidrar med glädje!

Krama Mig tipsar
Tänkvärt på Twitter