Kärleken till en idol – äkta kärlek eller bara en flykt från verkligheten?
Är kärlek till en känd person en flykt från verkligheten?
Visst har vi alla varit förälskade i en idol eller kändis. Hysterin kring kändisskapet har alltid funnits under alla tider. Varför blir vi egentligen förälskade i någon som är “så långt i från oss”?
Förälskad i Eric Saade?
Vi har alla sett dem vid konserter och i publiken vid TV-uppträdanden – alla tonårstjejer som skriker sig hesa hysteriskt när deras idol kommer ut på scenen. Det går ibland så långt att vissa svimmar av lycka och glädje vid synen av sin stora idol. De har skyltar där det står “Jag älskar dig, du är min idol” och andra kärleksförklaringar i hopp om att Han med stort H ska se just dem.
Detta är inget nytt fenomen, utan funnits i alla tider; kärleksdyrkan till Ringo Stari Beatles, Richard eller Louis i bröderna Herreys eller Måns “Mums-Mums” Zelmerlöw. För att inte tala om alla pojkband som fanns under 1990-talet; hur många var det inte som svimmade när N.K.O.T.B, Take That eller East 17 äntrade scenen?
Robbie Williams - en drömprins?
Hur kommer det sig egentligen att många av oss dyrkar en kändis så mycket att vi kan tänka oss att bli en groupie för att få visa vår kärlek? Kanske är det bara en vilja att få drömma oss bort till en drömprins som tar oss som en prinsessa till sin vita häst och rider i väg i solnedgången? För hur stor är egentligen chansen att Robbie Williams, Tony Mortimer eller Måns “Mums-Mums” Zelmerlöw egentligen ser just oss där bland tiotusentals i publiken? De har säkert sitt på sitt torra när de kommer hem och även om de skulle vilja göra någonting med ett big fan, varför just med oss?
Kanske är det så att vi inte vill känna äkta kärlek, utan vill ha kärlek på avstånd. Genom att dyrka en kändis och vara kändiskåt, så behöver vi inte känna frustration av att kanske få ett nej om vi finner vår äkta kärlek? Vi kanske väljer att ha denna kärlek på avstånd och skriva kärleksbrev, i stället för att ta risken att visa våra känslor för någon?
Vad är egentligen rädslan av att visa äkta känslor för någon? Vill vi inte ha den där närheten och ömheten som ingår i äkta kärlek? Vad är vi egentligen rädda för – att visa att vi kan bli sårade? Vad får oss att tro att chansen att få Robbie Williams och Måns “Mums-Mums” Zelmerlöw som vår partner är större än att få någon i vår närhet som vi faktiskt älskar och vill visa kärlek till?
Loading ...