Flygvaruhuset


» Krama någon i dag och vårda dina relationer! «


SKA jag våga? Inte kan väl jag! Kanske senare. När barnen är stora. När våren kommer eller efter jag har frostat ur frysen. När jag har gått i pension eller kanske när jag blir miljonär! För inte kan väl jag? Alla andra är mycket bättre, har mycket mer att komma med än lilla jag. Min hjärna är expert på att producera anledningar till att jag inte ska. Att jag inte ska våga ta steget. Men någonstans vet jag ju att den här rösten som jag väljer att lyssna på är rädslans röst. Jag vet ju innerst inne att det inte spelar någon roll vilken undanflykt jag väljer, stor eller liten, den är fortfarande bara en produkt av mina egna tankar. Mina egna rädslor. Så – vågar jag? Jo, nu har jag bestämt mig. Jag ska publicera min första krönika!

NÄSTA fråga: Vad ska den här krönikan handla om? Jag måste komma på något riktigt läsvärt så här första gången. Något som gör att Du inte slutar läsa efter första raden. Dessutom ska krönikan på något sätt handla om kärlek och relationer…

JAG har hunnit bli ganska exakt 40 år och vill nog påstå att jag har lärt mig en hel del om kärlek och relationer genom livet. Ändå är det först nu som jag har börjat älska mig själv på allvar och faktiskt vågar tro att jag också kan. Att jag också kan skriva en krönika som är värd att läsas.

VEM bestämmer vad och vem som är värd att älskas? När bestämde jag mig för att tro att jag var mindre värd än andra människor? Jag vet inte när jag bestämde mig för att alla andra är värda att lyssnas på, men min egen röst ska kvävas. Min egen inre röst som ständigt försökt göra sig hörd via den vackra melodi som ord som vill bli skrivna utgörs av, men som ständigt blivit dränkt av det missljud som min dåliga självkänsla har spridit omkring sig.

ATT tillåta sig själv att förverkliga sina drömmar är att älska sig själv. Kärleken till mig själv har aldrig varit självklar för mig. Självförtroende har jag, jag vet att jag är bra på väldigt mycket. Men självkänslan har väldigt ofta sviktat. Jo visst har jag känt mig själv, och känner mig själv ganska bra vid det här laget. Men jag har haft svårt att acceptera mig själv. Varje ord jag har sagt, varje handling jag har gjort har kritiskt granskats av min egen inre domare och lustigt nog har jag allt som oftast bedömts som skyldig. Till vad? Till att vara fel! Vara för mycket, för lite, för snygg, för ful, för bra eller för dålig. Min domare har varit stenhård, och straffet som utdömts har alltid varit detsamma – att inte vara värd att älskas!

Lotta Larsson
MEN efter flera års förlikning har jag nu kommit fram till att jag varit oskyldigt dömd.
Jag är äntligen fri! Jag har förstått att relationen till mig själv är den viktigaste relationen av alla, jag kan aldrig fly från mig själv. Den ligger också till grund för att kunna ha sunda relationer till andra. Jag vill att jag ska må bra och att jag ska våga förverkliga mina drömmar. Så nu får ni läsa min första publicerade krönika!

// Lotta Larsson, fristående krönikör



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ovanstående inlägg publicerades 2013-10-20 klockan 09:50. Visste du att med positiva förebilder blir världen lite bättre med små, enkla medel?

Presentkorttorget
Dagens grattis
.
Tips
Visste du att Krama Mig har över 500 kärleksdikter på svenska och engelska? Hitta din favorit till att ge till din partner och vän!
Bra för alla relationer
  • När du ska ha födelsedagsfest, bröllop eller annat jubileum finns kärleksfulla standupkomiker som bidrar med glädje!

Tänkvärt på Twitter