Flygvaruhuset


» Krama någon i dag och vårda dina relationer! «


”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Läser dessa ord i en bok, och de vill inte riktigt lämna mig. De etsar sig fast och dyker upp i mitt medvetande vid de mest märkliga tillfällen. I kassan på Ica, när jag lyssnar på radion eller när jag bara sitter tyst. Vad innebär de här orden egentligen? På riktigt?

Innebörden i de här orden blir för mig en påminnelse om att vi människor behöver varandra för att växa. Det är i mötet med andra människor som mitt eget jag blir till. Men paradoxalt nog är min egen erfarenhet också den att jag är tvungen att våga vara mig själv för att ett riktigt möte ska kunna ske. För att mitt verkliga jag ska kunna ta form. Hur ska det kunna ske om jag inte vet vem jag är?

Om man som jag har växt upp i en dysfunktionell familj, så är det inte självklart att man vet vem man är. Det finns liksom ett ständigt tomrum som ekar och som man inte vet vad man ska fylla det med. Att inte bli bekräftad eller lyssnad på som barn innebär att man får hitta på egna sätt att definiera sig. Att bli duktig. Att skrika. Att bråka. Att härma andra. Bara hitta ett sätt att bli sedd, eller ett sätt att gömma sig. Men vem är jag?

”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Som barn har man inte tillgång till ord på samma sätt som vuxna. I en dysfunktionell familj finns det väldigt sällan utrymme för att utveckla ett språk som sträcker sig längre än till överlevnad. Detta innebär i sin tur att jag inte har haft en naturlig tillgång till livets språk på samma sätt som många andra. Ett nytt språk tar tid att lära sig och man måste öva mycket. Men hur ska man kunna bli lyssnad på om man inte talar det språk som andra människor talar? Att inte ha tillgång till samma språk som de flesta man möter pratar, leder lätt till en känsla av utanförskap och ensamhet. En känsla av att vara fel.

Jag hade länge ett skydd, ett skal, en mask så att ingen skulle se mitt rätta jag som jag trodde var så fel. Ett skal gör att man slipper bli sårad, men det gör också att man stänger ute andra människor. Jag stängde ute alla dessa människor som jag verkligen behövde för att bli hel, för att bli jag, för att bli tydlig för mig själv. Jag vill inte påstå att det här skedde medvetet, tvärtom. Det var min överlevnadsstrategi som jag lärde mig när jag var liten. Att gömma mig så ingen skulle se hur fel jag var, för det var ju alltid en tidsfråga innan jag skulle bli påkommen och då skulle de inte längre tycka om mig. Så fel jag hade!

Lotta Larsson
Idag är jag tacksam för min underbart fantastiska dysfunktionella familj, för jag har ju förmånen att kunna tala båda språken. Jag kan fungera som tolk mellan de olika världarna och vara en röst för de barn och vuxna som ännu inte har lärt sig det nya livets språk. Det mest fantastiska är nog ändå att jag och min familj har lärt oss det tillsammans! Detta gör att vi idag kan prata med varandra, vi kan få till riktiga möten med varandra utan att vara rädda. Vi vet att vi finns där för varandra.

Det tar tid att lära sig ett nytt språk, men det går!

// Lotta Larsson, fristående krönikör

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ovanstående inlägg publicerades 2013-10-27 klockan 09:39. Visste du att med positiva förebilder blir världen lite bättre med små, enkla medel?

Presentkorttorget
Dagens grattis
.
Krama Mig tipsar
Tips
Visste du att Krama Mig har över 500 kärleksdikter på svenska och engelska? Hitta din favorit till att ge till din partner och vän!
Bra för alla relationer
  • När du ska ha födelsedagsfest, bröllop eller annat jubileum finns kärleksfulla standupkomiker som bidrar med glädje!

Krama Mig tipsar
Tänkvärt på Twitter