Flygvaruhuset


» Krama någon i dag och vårda dina relationer! «


Snälla, rara, söta; varför allt detta våld?
Mats Ljungkvist

Debattör: Mats Ljungkvist

Är vi människor så ‘onda’ i våra sinnen att vi inte vill se andra lösningar till problem där våld tar vid, eller är det så att våld inte är en lösning på ett problem? Jag menar, det kanske inte är för ”problemlösning” som så, som vi tar till våld så varför gör vi det då? Det skapar ju eventuellt mer problem än vad det kan tänkas förväntas ‘lösa’?

Är det oftast män som tar till våld och är det verkligen så att kvinnor faktiskt kan finna på ‘bättre’ lösningar på problem, än män med sitt våld? Eller är en reaktion av våld utlöst genom en kemisk/elektrisk reaktion i våra kroppar när en viss stresströskel passeras? Är då ”våld” ett manligt redskap?

Är det då för att mannen är det fysiskt starkare könet och vad gör då kvinnan istället för att ta till fysiskt våld? Knäar hon fienden i det ‘mentala skrevet’? Är verkligen kvinnan mentalt stabilare än mannen? Om mannen vill ‘imponera’ på kvinnans primala sinne genom att lika primalt ‘puckla’ på konkurrenten om kvinnans åtro genom att tillgripa våld, är det liktydigt med att kvinnan ‘njuter’ av manligt våld? Hör bara ordet: nöjesvåld. Låt det sjunka in. Tänk en gång till och fortsätt så att tänka, många gånger. Vad ser du?

Är det så att ‘nöjesvåld’ gör kvinnan nöjd med att se mannen pumpa igång adrenalin-pumpen och så visa sin ‘manlighet’?

Inget av det du nu läst stämmer!

Inte ens en gång frågorna, stämmer.

Nej, människan är en väldigt komplicerad/komplex företeelse där inget enskilt intryck från omvärlden helt ensamt resulterar i en förutbestämbar handling. Inte ens om du hastigt tar din väns oskyldigt öppna hand och trycker den plötsligt och resolut mot en platta på spisen vet du vad som kommer att ske. Oavsett om plattan är brännhet eller rumstempererad händer det saker. Vad som händer vet ingen. Inte ens den utsatta personen själv vet vad som kommer att hända. Vi måste se resultatet av en bestämd handling utifrån ett helt liv av sinnliga intryck lagrade erfarenhetsmässigt i hjärnans minnescentral där intrycken var för sig verkar tillsammans för att så leda till ett bestämt uttrycksförfarande typ; våld. Om m.v. OM, vår strikt personliga konfliktlösningsmetodik tillåter ”anfall som bästa försvar”, vissa löser det heller genom att ”bättre fly än illa fäkta” eller ”tala är silver, tiga är guld”.

Kan man få bort människans dumma vilja att ta till våld?

Nja, varför det? Om nu människan är ”dum” så måste väl människan få bete sig dumt eller vill de som inte alls tycker om våld, klassa de som tycker om ‘våld’, som ”dumma” och så socialt/mentalt sätta sig ‘över’ de stackarna och så visa sin ”styrka” då de räds att ”få på käften”, veklingarna? Ska vi utifrån ett sådant tänkbart perspektiv sträva efter ett samhälle helt utan våld eller ett med inslag av våld och se det som det minst dumma?

Det mesta av vårt västerländska samhälles våldsrelaterade moral, kommer ur vårt religiösa ursprung och alltid har det varit oförsvarbart att ta till våld annat än om det religiösa samhällets (gudens) grundvalar varit/är hotade av någon orsak, på något sätt. Kristendomens av människans natur bortrationaliserade, faktiska grundmening är kärleken. Främst kärleken till guden naturligtvis men sen att man ska ”älska sin medmänniska så som man älskar sig själv”. Vidare så menas det att man för att vara rättskaffens ska ”vara mot andra som man vill de ska vara mot en själv”. Det talas om att ”älska era fiender” och hur lätt är det? Betänk, att motparten i en konflikt officiellt benämns som; fiende. Frågan är således om älskar sin fiende: är det före, under eller efter konflikten som den ”lede fi” ska älskas?

Är svaret; under konflikten så faller det på sin egen orimlighet då ‘konflikt’ kräver två åsiktsskilda parter. Dock, kan i sådana fall konflikt förekomma men som då kan tendera att te sig som tämligen mesig läs; mållös. Eller vilket bör bemärkas, menar Jesus med att ”älska”, att inget våld brukas? Eller vilken form av verbet’ att älska’ avses? Nå så väl, ur resonemanget om den kristna gudens uppenbarelse för folket på jorden i mänsklig gestalt som Jesus utgör, så är den moralen den att: den som tvingar sig att positionera sig över en medmänniska genom att ta till våld och t.o.m. våld till död, mord, gör således denna våldshandling även mot gud/skaparen/fadern. Den gud som skapat människan till sin avbild/like och likaså varit, människa tar man sig alltså helt fräckt, en rättighet mot. Den rättigheten man då genom att döda gudens avbild, vilket även ses som liktydigt med att döda själva guden, den rättigheten är det mest moraliskt oförsvarbara man/en människa kan utföra. Därför är budet: ”Du skall icke dräpa” givet oss enligt ”Exodus”, 2:a Moseboken 20:13 för ca. 3450 år sedan, fortfarande gällande.

Det är nog rent
allmänt sett enbart en utopi med ett mänskligt samhälle befriat från ut-tryckt våld, tyvärr eller tack och lov, vem vet?

Vad bör vi då med visshet om
att kunna nå fram till, sträva efter?

Ja, frågan i sig kan antingen ses rent ytligt som självklar, mindre våld naturligtvis. Eller, att med mer skärskådande blick och för oss själva kräva ”självklarheten”, på mer/fler konkret målorienterade kriterier dock, med huvudmålet om ett bättre/tryggare leverne under den tiden vi har av liv på vår planet. Vad är det alltså egentligen vi ska sträva efter konkret? ” Bättre/tryggare” är inte konkret alls, bara en önskan.

Låt oss gå tillbaka
i tiden och söka lite mer hos just, oss själva. Hur gick det till när ‘våld’ som redskap för någonting obestämbart, gavs utrymme i våra livs medvetenhet som någonting, ‘bestämt’? Var det något som hände i vår yttre sociala omgivning, eller kanske rentav genom tv:n? Hade våra föräldrar sak i det
hela eller var våra/-t syskon orsaken? Var det vi som utan att förstå varför drogs in i ett eget våldsyttrande? Var det genom stegrande lek/bus/bråk med kompis/-ar eller efter upplevt hot från annat håll typ; det rivaliserande ”granngårdsgänget”? I vad låg vår största rädsla: i hotet om skada/sår/smärta, döden eller att förlora hedern i o.m. att få stryk? Vad, gav din första kontakt med våldet, för resultat hos dig? Fick du en kick och kände segerns sötma eller fläskläpp, gråten i ögat och en tröstande mamma? Jämras morsa! Kunde inte hon ha gått ut och läxat upp den där snorungen som gjorde dig illa. Dumma han, förresten! För det var väl en ”han”? Tänk om hon istället fnyst åt dig och sagt åt dig att gå ut igen och klå upp han som gjorde dig illa. Eller blev du paniskt livrädd och ‘fega ur’ helt? Ingen mamma där inte, helt ensam och ‘noll koll’ på läget, tjacka spikskor och drog ba’?

En sak lovar jag att det nästan undantagslöst stämmer: det första minnet du har kommer ifrån din barndom då du ombesörjdes trygghetsmässigt genom förälder/-rars beskydd. Hos dem fann du trösten, tryggheten, referensen för hur du skall förhålla dig till det där våldet OM, det inte var det alltför vanliga våldet mellan föräldrarna som utlöste våldsreaktionen hos dig. Familjen har definitivt en avgörande central roll för hur vårt våldsbeteende yttrar sig alltså, vår relation till våldet för resten av vårt jordeliv.

Jag vill med bestämdhet mena att det lämpligaste målet alltså vad vi ska sträva efter med alla ”stoppavåldet”-aktiviteter/manifestationer/uttryck är formulerade kring uppgiften att söka återupprätta familjen.

Familjen av idag och dess roll i samhället!

Genom alla tider har människan samverkat i grupper, stora eller små. Familjebildandet har varit den centrala företeelsen för ‘tillhörigheten’ ibland alla folkslag världen över under alla tider. Det ligger liksom i vårt naturliga beteende och har därför testats och frestats under tusentals generationer. Mannen har sedan tidernas begynnelse tagit sig en kvinna huvudsakligen avseende att föröka/fortplanta/para sig med för att så säkra släktets/gruppens fortlevnad vilket ju är effekten av att sexuella lustkänslor plötsligt bara ‘dyker’ upp i den könsmogna människans medvetande. Då var föräldrarnas inlärda ansvarsmedvetenhet påtagligt och klart uttryckt och den s.k. ‘effekten’ av sexuell trånad klargjord å det bestämdaste. Effekten var och är, ett livslångt ansvarstagande för mänskligt liv över flera generationsväxlingar, barn. Därför krävs det ett ansvarsmedvetet mentorskap för vägledning och vidare rådgivning samt etiska förhållningsorder t.o.m. formulerat i lagtext, om vad som är tillåtet och icke tillåtet när det gäller barn. Under tidevarven som vårt samhälle genomgått så har alltid en familj bestått av man, kvinna, barn, förbundna genom löften som sökt vidmakthållas i lagtext: ”i nöd och lust tills döden skiljer oss åt”. ”Vad Gud förbundit kan ingen människa bryta.” ”Jag hatar skilsmässa, säger JHVH (Gud).” Till dessa texter har vårt äktenskapliga löfte knutits och barnen har givits en relativ trygghet i att mor och far är ett och inget kan skilja dem åt. Idag har löftets värdegrund urholkats så till den milda grad att folkets tilltro till givna löften generellt har minskat allt för mycket. Många barn har idag socialt utvecklats genom sin barndom utan fäder/pappor. Ann-Britt Grünewald, tidigare fängelsedirektör på Kumla-anstalten har tidigare sagt att de flesta intagna på anstalten har utvecklats socialt utan fäder, inga förebilder av vad det innebär att vara en fader och då allra minst att vara en rättskaffens ”farsgubbe”. På den anstalten ja, där snackar vi konkret våld. Vi måste ha förebilder i våra liv som inte uttrycker sex, våld och skilsmässor som lösningar av problem eller social positioneringar på det personliga planet.

Den markanta sänkning av ålder för sexualdebut som skett för Sverige bör härledas till det diffusa och grumliga uttryck som det tidigare skrivet som hugget i sten, äktenskapliga förbundet numera utgör för ett grundande av en modern och liberal social etik. Orsaken till det kan vi bl.a. härleda då vi med stor säkerhet kan anta att tidigare generationers ungdomar hade samma sexuella frestelser som idag men att ta steget över ‘tröskeln’ nu relativt då rör nog mer frågan om risken för könssjukdomar än om ett livslångt föräldraansvar bl.a. av att vi har tillgång till preventivmedel. Det är lättare att stå ut med frestelserna idag då det nu bara är att förlåta sig själv och hävda känslan av att ‘det kändes rätt’ som ett allmänt försvarstal till handlingen som tidigare dömdes som synd vilket vi idag inte längre förstår vad det egentligen är. Enligt en kristen förklaring är den erotiska kärleken (sex) enbart tillåten i ett äktenskap.

När tidigare möjligheten för att praktisera erotisk kärlek dock förbjudet, mellan pojke – flicka gavs ,så var det av allmän kunskap att tjejen attraherades och attraherade, men när det skulle till så backade hon ur, till den upprörda och bestörta killens definitiva förtret. Så gör flickor inte idag. Förr, då barnen gavs social fostran både medvetet som omedvetet av sina gifta föräldrar så ställdes den unga flickans ingång till tankar av sexuell åtrå oftast med sin far som mål. Han utgjorde då en ideal-/förebild hos henne för vad hon skulle söka hos en man i framtiden. Men nu, om händelsevis flickans åtrå uppfattas av fadern så sa lagen klart ifrån för vad som fick tolereras vilket tack och lov, fortfarande absolut inte tillåts; incest. Pappan klargjorde att: Mitt barn, hit men absolut inte längre. Då flickor förr sa till den trängtande killen just: Hit men inte längre, var det för att deras far var deras förebild. En ”ideal man” skulle alltså inte ta för sig och så inte fortsätta att svara upp mot hennes faktiskt då redan uttryckta begär/åtrå. Om så dock var fallet så skulle hennes ansvars-medvetenhet träda i kraft och: Halt!, kommenderas. Hit men inte längre, var den ‘lagen’ som alltså gällde. Den var skriven av den auktoritet som var satt att döma rätt eller fel för barnets handlingar inför ‘morgondagens’ egna an-svar. I den faderslösa generationen som utgör en för stor del av vårt Sverige av idag så finns alltså inte den mentorssatta gränsen med formuleringen: Hit men inte längre. Detta bör vi ta definitiv hänsyn till då vi söker orsaksbestämma förändringen i fråga om sexualdebut vid allt lägre ålder. Vill vi ha det så? Ska, vi ha det så? Nej, om vi ska sträva efter att motverka våldets negativa yttringar i vår etablerade välfärdsstat så måste vi skapa grund och gränser. Så var vårt samhälle en gång funtat så varför inte söka återupprätta dess grund och gränser?

”De samhällsförändringar som skett i Sverige och stora delar av världen under de senaste 40 åren har bland annat inneburit en förlängd ungdomsperiod och uppskjuten familjebildning. Den koppling som tidigare funnits mellan familjebildning och sexualdebut har därmed i praktiken upplösts. Unga människor i Sverige har flera sexuella partner innan de ganska sent ingår äktenskap eller äktenskapslika relationer.”
(UNGDOMARS SEXUELLA HÄLSA, Socialstyrelsen)”Kunskaperna om abort och sexuellt överförbara infektioner var bristfälliga (Bland under-sökningens målgrupp. Egen anm.). Sex var en aktivitet som ungdomarna hade utan att känna sin partner.

Experimentellt beteende eller risktagande

Experimenterande är naturligt och kan leda till mognad i en normal tonårsutveckling. Under ungdomsåren ändras många beteenden inom olika områden och ungdomar utsätter sig också för olika risker. Ungdomar påverkas av det samhälle de lever i. Att ta till sig vuxenlivets vanor sker i samspel med andra. Föräldrars attityder har stor inverkan och betydelse för ungdomen, likaså kamraters, beroende på vilket stadium av adolescensen [ur wikip.(lat. adolescere = att växa.) övergångsperioden mellan att vara ett barn och att vara begreppsmässigt vuxen. Egen anm.] som ungdomen befinner sig i. Idag har livsstilsfrågor en dominerande plats i samhällsdebatten. Den metod som ungdomar använder för att få grepp om sina egna förutsättningar kan kallas experimentellt beteende eller risktagande. Detta experimenterande och risktagande kan vara utvecklingsbefrämjande då ungdomar testar olika lösningar. Detta kan ske abstrakt med fantasins hjälp eller rent konkret då man testar i praktiken. Det handlar också om att ta ställning till olika typer av vuxenbeteenden. Tidig sexualdebut är en indikator på sexuellt riskbeteende. Sambandet mellan tidig sexualdebut och sexuellt risktagande var tydligt i en enkätundersökning som gjordes vid 74 av landets ungdomsmottagningar 1990. Ungdomar med sexualdebut före fyllda 14 år jämfördes med andra besökare på ungdomsmottagningar med avseende på kunskaper och erfarenhet av skydd mot STI och oönskade graviditeter.

Riskgruppen hade betydligt svårare att tillämpa sina kunskaper i praktiken. Vad som också var tydligt i studien var att det inte bara räcker med kunskapsöverföring för att få till beteendeförändringar. Att testa sin sexualitet kan också vara ett sätt att hävda sin självständighet. Det kan hända att ungdomar utsätter sig för sexuella risker om de inte använder preventivmedel, är berusade i samband med sex eller har sex med någon de inte känner. Oskyddat sex med många partners spelar stor roll vid smittspridning. Sexualiteten är på många sätt irrationell och risker ligger i dess natur. Buysses och van Oosts studie från Belgien som bygger på intervjuer med cirka 450 belgiska ungdomar med samlagserfarenhet visade att de flesta ungdomar har säkrare sex som målsättning men de förlitar sig på att uppnå målsättningen genom att välja en säker partner. Enligt författarna var strategin inte spe-ciellt framgångsrik då det är svårt att kommunicera med sin partner kring hans/hennes sexuella historia. Det var också svårt att kommunicera kring säkrare sex och de intervjuade visste inte vilken inställning partnern hade i dessa frågor.” (SEXUELLT RISKTAGANDE – omognad eller lustfyllt experimenterande, Karolinska Institutet)

”I Lpo 94 står det att ämnet sex och samlevnad skall vara övergripande över olika ämnen. I Skolverkets kursplaner står det endast nämnt i ämnet biologi. Det tyder på att man betraktar ämnet som biologiskt och inte samhälleligt. Det som nämns under rubriken ämnets karaktär och uppbyggnad är det enda som inte bara är biologiskt. Uppgifterna i läroplaner och kursplaner är med andra ganska motsägelsefulla och kan förklara varför så många lärare endast har sex- och samlevnadsundervisningen i just ämnet biologi.”  (SEX- OCH SAMLEVNADSUNDERVISNING -undervisning och förhållningssätt på två skolor i Malmö, Malmö Högskola)

”Läkarförbundets centralstyrelse beslöt i april 1800 att sammankalla en arbetsgrupp för att ur medicinsk synvinkel diskutera våldet i samhället. Bakgrunden var bl.a. den att Sverige under senare år drabbats av våldsdåd av en särskild karaktär. Det har ofta hand-lat om unga förövare, som visat prov på en utpräglad råhet eller känslokyla. Våldet är anonymt, d.v.s. det drabbar offer med svag eller ingen anknytning till gärningsmannen. Alkohol eller droger är regelmässigt inblandade. Brotten anses ibland ha inspirerats av våld i filmer och dataspel.” (LÄKARE OM VÅLD – En programskrift om medicinska aspekter på våld, våldsverkare och våldsoffer, Sveriges Läkarförbund)

Som en avslutning till denna mångfasetterade frågeställning om våldets relativa dilemma gentemot vårt utvecklande samhälles väl och ve, vill jag med bestämdhet mena äktenskapet som varande den med stor sannolikhet, moraliskt normgivande bästa social inrättning för att skapa trygghet och välstånd ”för Sverige i tiden”.

Låt oss få återkomma vidare med svar på frågor om familj och hushåll, barn och fostran.

Mats Ljungkvist, fristående debattör

Ovanstående inlägg publicerades 2011-12-17 klockan 11:51. Visste du att med positiva förebilder blir världen lite bättre med små, enkla medel?

Presentkorttorget
Dagens grattis
.
Tips
Visste du att Krama Mig har över 500 kärleksdikter på svenska och engelska? Hitta din favorit till att ge till din partner och vän!
Bra för alla relationer
  • När du ska ha födelsedagsfest, bröllop eller annat jubileum finns kärleksfulla standupkomiker som bidrar med glädje!

Tänkvärt på Twitter