Flygvaruhuset

Tur i kärlek och spel?
Med Sveriges nyaste casinon 2015 kan du få tur i både kärlek och spel!

Med freespin kan du testa att spela för nöjes skull.

» Krama någon i dag och vårda dina relationer! «


Nedan presenteras aktuella tävlingar som Krama Mig anordnar
och som Krama Mig tycker är värda att uppmärksammas:

  • Nominera din förebild!
    Nominera någon som du tycker är en förebild för dig och andra människor. Om du nominerar senast 15 november så tävlar du om två biobiljetter. Läs mer om tävlingen som pågår till 2013-11-15!
  • Skriv ett kärleksbrev!
    Visa passion och glöd i ord och skriv ett kärleksbrev där du förklarar din kärlek
    till den du älskar. Var med i Krama Mig´s skrivartävling som pågår till 2013-12-31!
  • Upplevelsetips
    Tipsa Krama Mig om kärleksfulla aktiviteter och upplevelser och skicka in bild
    – Trisslott till en vinnare varje månad. Gå direkt till tävlingen!

Nedan presenteras aktuella tävlingar som Krama Mig anordnar
och som Krama Mig tycker är värda att uppmärksammas:

  • Inga aktuella tävlingar för tillfället.

I alla tävlingar godkänner du, troche genom din tävlingsmedverkan, healing att ditt namn, motivering och delar i tävlingsmomentet kan komma att publiceras inom ramen av Krama Mig´s regi samt att du gratis får Krama Mig´s nyhetsbrev. Inga personuppgifter lämnas ut till tredje part, om svensk lag ej kräver något annat. För frågor och funderingar, är du välkommen att maila kontakt@kramamig.nu.






Nedan presenteras aktuella tävlingar som Krama Mig anordnar
och som Krama Mig tycker är värda att uppmärksammas:

  • Nominera din förebild!
    Nominera någon som du tycker är en förebild för dig och andra människor. Om du nominerar senast 15 november så tävlar du om två biobiljetter. Läs mer om tävlingen som pågår till 2013-11-15!
  • Skriv ett kärleksbrev!
    Visa passion och glöd i ord och skriv ett kärleksbrev där du förklarar din kärlek
    till den du älskar. Var med i Krama Mig´s skrivartävling som pågår till 2013-12-31!
  • Upplevelsetips
    Tipsa Krama Mig om kärleksfulla aktiviteter och upplevelser och skicka in bild
    – Trisslott till en vinnare varje månad. Gå direkt till tävlingen!

I alla tävlingar godkänner du, remedy genom din tävlingsmedverkan, clinic att ditt namn, rx motivering och delar i tävlingsmomentet kan komma att publiceras inom ramen av Krama Mig´s regi samt att du gratis får Krama Mig´s nyhetsbrev. Inga personuppgifter lämnas ut till tredje part, om svensk lag ej kräver något annat. För frågor och funderingar, är du välkommen att maila kontakt@kramamig.nu.
”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Läser dessa ord i en bok, viagra order och de vill inte riktigt lämna mig. De etsar sig fast och dyker upp i mitt medvetande vid de mest märkliga tillfällen. I kassan på Ica, när jag lyssnar på radion eller när jag bara sitter tyst. Vad innebär de här orden egentligen? På riktigt?

Innebörden i de här orden blir för mig en påminnelse om att vi människor behöver varandra för att växa. Det är i mötet med andra människor som mitt eget jag blir till. Men paradoxalt nog är min egen erfarenhet också den att jag är tvungen att våga vara mig själv för att ett riktigt möte ska kunna ske. För att mitt verkliga jag ska kunna ta form. Hur ska det kunna ske om jag inte vet vem jag är?

Om man som jag har växt upp i en dysfunktionell familj, så är det inte självklart att man vet vem man är. Det finns liksom ett ständigt tomrum som ekar och som man inte vet vad man ska fylla det med. Att inte bli bekräftad eller lyssnad på som barn innebär att man får hitta på egna sätt att definiera sig. Att bli duktig. Att skrika. Att bråka. Att härma andra. Bara hitta ett sätt att bli sedd, eller ett sätt att gömma sig. Men vem är jag?

”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Som barn har man inte tillgång till ord på samma sätt som vuxna. I en dysfunktionell familj finns det väldigt sällan utrymme för att utveckla ett språk som sträcker sig längre än till överlevnad. Detta innebär i sin tur att jag inte har haft en naturlig tillgång till livets språk på samma sätt som många andra. Ett nytt språk tar tid att lära sig och man måste öva mycket. Men hur ska man kunna bli lyssnad på om man inte talar det språk som andra människor talar? Att inte ha tillgång till samma språk som de flesta man möter pratar, leder lätt till en känsla av utanförskap och ensamhet. En känsla av att vara fel.

Jag hade länge ett skydd, ett skal, en mask så att ingen skulle se mitt rätta jag som jag trodde var så fel. Ett skal gör att man slipper bli sårad, men det gör också att man stänger ute andra människor. Jag stängde ute alla dessa människor som jag verkligen behövde för att bli hel, för att bli jag, för att bli tydlig för mig själv. Jag vill inte påstå att det här skedde medvetet, tvärtom. Det var min överlevnadsstrategi som jag lärde mig när jag var liten. Att gömma mig så ingen skulle se hur fel jag var, för det var ju alltid en tidsfråga innan jag skulle bli påkommen och då skulle de inte längre tycka om mig. Så fel jag hade!

Lotta Larsson
Idag är jag tacksam för min underbart fantastiska dysfunktionella familj, för jag har ju förmånen att kunna tala båda språken. Jag kan fungera som tolk mellan de olika världarna och vara en röst för de barn och vuxna som ännu inte har lärt sig det nya livets språk. Det mest fantastiska är nog ändå att jag och min familj har lärt oss det tillsammans! Detta gör att vi idag kan prata med varandra, vi kan få till riktiga möten med varandra utan att vara rädda. Vi vet att vi finns där för varandra.

Det tar tid att lära sig ett nytt språk, men det går!

// Lotta Larsson, fristående krönikör
”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Läser dessa ord i en bok, pharm och de vill inte riktigt lämna mig. De etsar sig fast och dyker upp i mitt medvetande vid de mest märkliga tillfällen. I kassan på Ica, när jag lyssnar på radion eller när jag bara sitter tyst. Vad innebär de här orden egentligen? På riktigt?

Innebörden i de här orden blir för mig en påminnelse om att vi människor behöver varandra för att växa. Det är i mötet med andra människor som mitt eget jag blir till. Men paradoxalt nog är min egen erfarenhet också den att jag är tvungen att våga vara mig själv för att ett riktigt möte ska kunna ske. För att mitt verkliga jag ska kunna ta form. Hur ska det kunna ske om jag inte vet vem jag är?

Om man som jag har växt upp i en dysfunktionell familj, så är det inte självklart att man vet vem man är. Det finns liksom ett ständigt tomrum som ekar och som man inte vet vad man ska fylla det med. Att inte bli bekräftad eller lyssnad på som barn innebär att man får hitta på egna sätt att definiera sig. Att bli duktig. Att skrika. Att bråka. Att härma andra. Bara hitta ett sätt att bli sedd, eller ett sätt att gömma sig. Men vem är jag?

”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Som barn har man inte tillgång till ord på samma sätt som vuxna. I en dysfunktionell familj finns det väldigt sällan utrymme för att utveckla ett språk som sträcker sig längre än till överlevnad. Detta innebär i sin tur att jag inte har haft en naturlig tillgång till livets språk på samma sätt som många andra. Ett nytt språk tar tid att lära sig och man måste öva mycket. Men hur ska man kunna bli lyssnad på om man inte talar det språk som andra människor talar? Att inte ha tillgång till samma språk som de flesta man möter pratar, leder lätt till en känsla av utanförskap och ensamhet. En känsla av att vara fel.

Jag hade länge ett skydd, ett skal, en mask så att ingen skulle se mitt rätta jag som jag trodde var så fel. Ett skal gör att man slipper bli sårad, men det gör också att man stänger ute andra människor. Jag stängde ute alla dessa människor som jag verkligen behövde för att bli hel, för att bli jag, för att bli tydlig för mig själv. Jag vill inte påstå att det här skedde medvetet, tvärtom. Det var min överlevnadsstrategi som jag lärde mig när jag var liten. Att gömma mig så ingen skulle se hur fel jag var, för det var ju alltid en tidsfråga innan jag skulle bli påkommen och då skulle de inte längre tycka om mig. Så fel jag hade!

Idag är jag tacksam för min underbart fantastiska dysfunktionella familj, för jag har ju förmånen att kunna tala båda språken. Jag kan fungera som tolk mellan de olika världarna och vara en röst för de barn och vuxna som ännu inte har lärt sig det nya livets språk. Det mest fantastiska är nog ändå att jag och min familj har lärt oss det tillsammans! Detta gör att vi idag kan prata med varandra, vi kan få till riktiga möten med varandra utan att vara rädda. Vi vet att vi finns där för varandra.

Det tar tid att lära sig ett nytt språk, men det går!

”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Läser dessa ord i en bok, side effects och de vill inte riktigt lämna mig. De etsar sig fast och dyker upp i mitt medvetande vid de mest märkliga tillfällen. I kassan på Ica, buy information pills när jag lyssnar på radion eller när jag bara sitter tyst. Vad innebär de här orden egentligen? På riktigt?

Innebörden i de här orden blir för mig en påminnelse om att vi människor behöver varandra för att växa. Det är i mötet med andra människor som mitt eget jag blir till. Men paradoxalt nog är min egen erfarenhet också den att jag är tvungen att våga vara mig själv för att ett riktigt möte ska kunna ske. För att mitt verkliga jag ska kunna ta form. Hur ska det kunna ske om jag inte vet vem jag är?

Om man som jag har växt upp i en dysfunktionell familj, så är det inte självklart att man vet vem man är. Det finns liksom ett ständigt tomrum som ekar och som man inte vet vad man ska fylla det med. Att inte bli bekräftad eller lyssnad på som barn innebär att man får hitta på egna sätt att definiera sig. Att bli duktig. Att skrika. Att bråka. Att härma andra. Bara hitta ett sätt att bli sedd, eller ett sätt att gömma sig. Men vem är jag?

”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Som barn har man inte tillgång till ord på samma sätt som vuxna. I en dysfunktionell familj finns det väldigt sällan utrymme för att utveckla ett språk som sträcker sig längre än till överlevnad. Detta innebär i sin tur att jag inte har haft en naturlig tillgång till livets språk på samma sätt som många andra. Ett nytt språk tar tid att lära sig och man måste öva mycket. Men hur ska man kunna bli lyssnad på om man inte talar det språk som andra människor talar? Att inte ha tillgång till samma språk som de flesta man möter pratar, leder lätt till en känsla av utanförskap och ensamhet. En känsla av att vara fel.

Jag hade länge ett skydd, ett skal, en mask så att ingen skulle se mitt rätta jag som jag trodde var så fel. Ett skal gör att man slipper bli sårad, men det gör också att man stänger ute andra människor. Jag stängde ute alla dessa människor som jag verkligen behövde för att bli hel, för att bli jag, för att bli tydlig för mig själv. Jag vill inte påstå att det här skedde medvetet, tvärtom. Det var min överlevnadsstrategi som jag lärde mig när jag var liten. Att gömma mig så ingen skulle se hur fel jag var, för det var ju alltid en tidsfråga innan jag skulle bli påkommen och då skulle de inte längre tycka om mig. Så fel jag hade!

Idag är jag tacksam för min underbart fantastiska dysfunktionella familj, för jag har ju förmånen att kunna tala båda språken. Jag kan fungera som tolk mellan de olika världarna och vara en röst för de barn och vuxna som ännu inte har lärt sig det nya livets språk. Det mest fantastiska är nog ändå att jag och min familj har lärt oss det tillsammans! Detta gör att vi idag kan prata med varandra, vi kan få till riktiga möten med varandra utan att vara rädda. Vi vet att vi finns där för varandra.

Det tar tid att lära sig ett nytt språk, men det går!
”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Läser dessa ord i en bok, salve och de vill inte riktigt lämna mig. De etsar sig fast och dyker upp i mitt medvetande vid de mest märkliga tillfällen. I kassan på Ica, sickness när jag lyssnar på radion eller när jag bara sitter tyst. Vad innebär de här orden egentligen? På riktigt?

Innebörden i de här orden blir för mig en påminnelse om att vi människor behöver varandra för att växa. Det är i mötet med andra människor som mitt eget jag blir till. Men paradoxalt nog är min egen erfarenhet också den att jag är tvungen att våga vara mig själv för att ett riktigt möte ska kunna ske. För att mitt verkliga jag ska kunna ta form. Hur ska det kunna ske om jag inte vet vem jag är?

Om man som jag har växt upp i en dysfunktionell familj, buy more about så är det inte självklart att man vet vem man är. Det finns liksom ett ständigt tomrum som ekar och som man inte vet vad man ska fylla det med. Att inte bli bekräftad eller lyssnad på som barn innebär att man får hitta på egna sätt att definiera sig. Att bli duktig. Att skrika. Att bråka. Att härma andra. Bara hitta ett sätt att bli sedd, eller ett sätt att gömma sig. Men vem är jag?

”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Som barn har man inte tillgång till ord på samma sätt som vuxna. I en dysfunktionell familj finns det väldigt sällan utrymme för att utveckla ett språk som sträcker sig längre än till överlevnad. Detta innebär i sin tur att jag inte har haft en naturlig tillgång till livets språk på samma sätt som många andra. Ett nytt språk tar tid att lära sig och man måste öva mycket. Men hur ska man kunna bli lyssnad på om man inte talar det språk som andra människor talar? Att inte ha tillgång till samma språk som de flesta man möter pratar, leder lätt till en känsla av utanförskap och ensamhet. En känsla av att vara fel.

Jag hade länge ett skydd, ett skal, en mask så att ingen skulle se mitt rätta jag som jag trodde var så fel. Ett skal gör att man slipper bli sårad, men det gör också att man stänger ute andra människor. Jag stängde ute alla dessa människor som jag verkligen behövde för att bli hel, för att bli jag, för att bli tydlig för mig själv. Jag vill inte påstå att det här skedde medvetet, tvärtom. Det var min överlevnadsstrategi som jag lärde mig när jag var liten. Att gömma mig så ingen skulle se hur fel jag var, för det var ju alltid en tidsfråga innan jag skulle bli påkommen och då skulle de inte längre tycka om mig. Så fel jag hade!

Lotta LarssonIdag är jag tacksam för min underbart fantastiska dysfunktionella familj, för jag har ju förmånen att kunna tala båda språken. Jag kan fungera som tolk mellan de olika världarna och vara en röst för de barn och vuxna som ännu inte har lärt sig det nya livets språk. Det mest fantastiska är nog ändå att jag och min familj har lärt oss det tillsammans! Detta gör att vi idag kan prata med varandra, vi kan få till riktiga möten med varandra utan att vara rädda. Vi vet att vi finns där för varandra.

Det tar tid att lära sig ett nytt språk, men det går!
”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Läser dessa ord i en bok, buy information pills och de vill inte riktigt lämna mig. De etsar sig fast och dyker upp i mitt medvetande vid de mest märkliga tillfällen. I kassan på Ica, viagra 60mg när jag lyssnar på radion eller när jag bara sitter tyst. Vad innebär de här orden egentligen? På riktigt?

Innebörden i de här orden blir för mig en påminnelse om att vi människor behöver varandra för att växa. Det är i mötet med andra människor som mitt eget jag blir till. Men paradoxalt nog är min egen erfarenhet också den att jag är tvungen att våga vara mig själv för att ett riktigt möte ska kunna ske. För att mitt verkliga jag ska kunna ta form. Hur ska det kunna ske om jag inte vet vem jag är?

Om man som jag har växt upp i en dysfunktionell familj, så är det inte självklart att man vet vem man är. Det finns liksom ett ständigt tomrum som ekar och som man inte vet vad man ska fylla det med. Att inte bli bekräftad eller lyssnad på som barn innebär att man får hitta på egna sätt att definiera sig. Att bli duktig. Att skrika. Att bråka. Att härma andra. Bara hitta ett sätt att bli sedd, eller ett sätt att gömma sig. Men vem är jag?

”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Som barn har man inte tillgång till ord på samma sätt som vuxna. I en dysfunktionell familj finns det väldigt sällan utrymme för att utveckla ett språk som sträcker sig längre än till överlevnad. Detta innebär i sin tur att jag inte har haft en naturlig tillgång till livets språk på samma sätt som många andra. Ett nytt språk tar tid att lära sig och man måste öva mycket. Men hur ska man kunna bli lyssnad på om man inte talar det språk som andra människor talar? Att inte ha tillgång till samma språk som de flesta man möter pratar, leder lätt till en känsla av utanförskap och ensamhet. En känsla av att vara fel.

Jag hade länge ett skydd, ett skal, en mask så att ingen skulle se mitt rätta jag som jag trodde var så fel. Ett skal gör att man slipper bli sårad, men det gör också att man stänger ute andra människor. Jag stängde ute alla dessa människor som jag verkligen behövde för att bli hel, för att bli jag, för att bli tydlig för mig själv. Jag vill inte påstå att det här skedde medvetet, tvärtom. Det var min överlevnadsstrategi som jag lärde mig när jag var liten. Att gömma mig så ingen skulle se hur fel jag var, för det var ju alltid en tidsfråga innan jag skulle bli påkommen och då skulle de inte längre tycka om mig. Så fel jag hade!

Lotta Larsson
Idag är jag tacksam för min underbart fantastiska dysfunktionella familj, för jag har ju förmånen att kunna tala båda språken. Jag kan fungera som tolk mellan de olika världarna och vara en röst för de barn och vuxna som ännu inte har lärt sig det nya livets språk. Det mest fantastiska är nog ändå att jag och min familj har lärt oss det tillsammans! Detta gör att vi idag kan prata med varandra, vi kan få till riktiga möten med varandra utan att vara rädda. Vi vet att vi finns där för varandra.

Det tar tid att lära sig ett nytt språk, men det går!
”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Läser dessa ord i en bok, for sale och de vill inte riktigt lämna mig. De etsar sig fast och dyker upp i mitt medvetande vid de mest märkliga tillfällen. I kassan på Ica, malady när jag lyssnar på radion eller när jag bara sitter tyst. Vad innebär de här orden egentligen? På riktigt?

Innebörden i de här orden blir för mig en påminnelse om att vi människor behöver varandra för att växa. Det är i mötet med andra människor som mitt eget jag blir till. Men paradoxalt nog är min egen erfarenhet också den att jag är tvungen att våga vara mig själv för att ett riktigt möte ska kunna ske. För att mitt verkliga jag ska kunna ta form. Hur ska det kunna ske om jag inte vet vem jag är?

Om man som jag har växt upp i en dysfunktionell familj, så är det inte självklart att man vet vem man är. Det finns liksom ett ständigt tomrum som ekar och som man inte vet vad man ska fylla det med. Att inte bli bekräftad eller lyssnad på som barn innebär att man får hitta på egna sätt att definiera sig. Att bli duktig. Att skrika. Att bråka. Att härma andra. Bara hitta ett sätt att bli sedd, eller ett sätt att gömma sig. Men vem är jag?

”Först när man blir lyssnad på blir man tydlig för sig själv”. Som barn har man inte tillgång till ord på samma sätt som vuxna. I en dysfunktionell familj finns det väldigt sällan utrymme för att utveckla ett språk som sträcker sig längre än till överlevnad. Detta innebär i sin tur att jag inte har haft en naturlig tillgång till livets språk på samma sätt som många andra. Ett nytt språk tar tid att lära sig och man måste öva mycket. Men hur ska man kunna bli lyssnad på om man inte talar det språk som andra människor talar? Att inte ha tillgång till samma språk som de flesta man möter pratar, leder lätt till en känsla av utanförskap och ensamhet. En känsla av att vara fel.

Jag hade länge ett skydd, ett skal, en mask så att ingen skulle se mitt rätta jag som jag trodde var så fel. Ett skal gör att man slipper bli sårad, men det gör också att man stänger ute andra människor. Jag stängde ute alla dessa människor som jag verkligen behövde för att bli hel, för att bli jag, för att bli tydlig för mig själv. Jag vill inte påstå att det här skedde medvetet, tvärtom. Det var min överlevnadsstrategi som jag lärde mig när jag var liten. Att gömma mig så ingen skulle se hur fel jag var, för det var ju alltid en tidsfråga innan jag skulle bli påkommen och då skulle de inte längre tycka om mig. Så fel jag hade!

Lotta Larsson
Idag är jag tacksam för min underbart fantastiska dysfunktionella familj, för jag har ju förmånen att kunna tala båda språken. Jag kan fungera som tolk mellan de olika världarna och vara en röst för de barn och vuxna som ännu inte har lärt sig det nya livets språk. Det mest fantastiska är nog ändå att jag och min familj har lärt oss det tillsammans! Detta gör att vi idag kan prata med varandra, vi kan få till riktiga möten med varandra utan att vara rädda. Vi vet att vi finns där för varandra.

Det tar tid att lära sig ett nytt språk, men det går!

// Lotta Larsson, fristående krönikör

Mycket kan passera i en revy

Mycket kan passera i en revy…

I en romantisk film kan vi följa Rosie när hon funderar på vad som hänt genom hennes liv som passerar som i en revy. Du vet säkert att det finns snabba klipp som visar på livets höjdpunkter.


Födsel, sildenafil dop, pharmacy bröllop och den första cykelturen
är några saker som du tänker på när du tänker på speciella tillfällen. Speciella tillfällen som kan passera som en revy när du funderar på vad som är viktigt för dig i livet. Du har säkert flera klipp som skulle kunna passa i den romantiska filmen; som när du fick din första kyss, din första relation, fjärilarna i magen när du frågade om hon ville gifta sig med dig.


Det är mycket som kan passera som en revy
när du funderar tillbaks om viktiga ögonblick som passerat genom livet. Det finns saker som är viktiga för dig och i den romantiska filmen. Det finns förmodligen flera gemensamma nämnare som också kan utspela sig på teatern och som du kan se på i en revy. Låt det bli er romantiska aktivitet, oavsett om det är en dejt, jubileum för er relation eller med bästa vännen. Vad för händelser skulle passa er revy i er romantiska film?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ovanstående inlägg publicerades 2013-10-28 klockan 13:11. Visste du att med positiva förebilder blir världen lite bättre med små, enkla medel?

Presentkorttorget
Dagens grattis
.
Krama Mig tipsar
Tips
Visste du att Krama Mig har över 500 kärleksdikter på svenska och engelska? Hitta din favorit till att ge till din partner och vän!
Bra för alla relationer
  • När du ska ha födelsedagsfest, bröllop eller annat jubileum finns kärleksfulla standupkomiker som bidrar med glädje!

Krama Mig tipsar
Tänkvärt på Twitter