Miljöpartiet i Stockholm släppte en rapport med tio förslag i början av maj 2013 om hur de vill skapa förutsättningar till minskad hemlöshet. Några av förslagen är rätten till fast bostad, utvecklade insatser för att förebygga vräkningar och fler markanvisningar till Stockholms allmännyttiga bostadsbolag. Genom att bland annat de allmännyttiga bostadsbolagen tilldelas mer mark för byggande av hyresrätter, fler bostäder överlåts för förvaltning till Stiftelsen Hotellhem i Stockholm (SHIS Bostäder) och att ett mer integrerat samarbete behövs mellan instanser (socialtjänst, Kronofogden och hyresvärd) som involveras i samband med vräkningar skulle andelen hemlösa att minska markant.
Det är sunda och bra förslag som presenteras i rapporten, även om det kan finnas fler konkreta åtgärder för att kunna genomföra förslagen. När det gäller hur man ska förhindra att barnfamiljer vräks, så skriver Miljöpartiet att ”socialtjänsten i stadsdelsnämnderna ska tillgripa de åtgärder som krävs för att förhindra vräkningar av barn” utan att egentligen kunna föreslå konkreta förändringar. Ett konkret förslag är att socialtjänsten kan få mandat att erlägga hyreskostnader direkt till hyresvärden i stället för klienten (den som söker socialbidrag). Genom att ge socialtjänsten mandat till att erlägga hyra direkt till hyresvärden, i stället för till klientens bankkonto, kan man säkerställa att hyran blir betald och därmed undvika att barnfamiljen hamnar i obestånd avseende hyreskostnader. Denna förändring behöver inte heller inskränka den personliga integriteten, utan kan ses som ett komplement och serviceåtagande då klienten är i en utsatt situation.
Att Stockholm får möjlighet, enligt Miljöpartiets förslag, att bygga fler hyresrätter på mer tilldelad mark är väldigt bra, eftersom kommunen är, enligt socialtjänstlagen, ålagd att tillvarata sina invånares ekonomiska och sociala intressen. Med den hemlöshet som finns i staden (med drygt 3000 hemlösa, enligt uppgift i rapporten) har kommunen inte lyckats fullgöra sina åtaganden. Förhoppningsvis kan Stockholms socialborgarråd Anna König Jerlmyr (moderaterna) påverka så att det blir en bättre bostadspolitik för stadens 3000 hemlösa och landets 34 000 hemlösas skull…
”Like” En liten knapp som visar att man bryr sig. Inget fel i det. Men att gilla något förändrar inte världen. Likes är inte pengar. Eller?
I klädaffären: http://youtu.be/vKXf8OCmMKE
På restaurangen: http://youtu.be/QanyDT9riJU
Hos barberaren: http://youtu.be/jWg86h06JD0
Så gilla gärna UNICEF (och det här inlägget 
men ta också chansen att förändra världen på riktigt! På unicef.se/poliovaccin kan du köpa vaccin som räddar barns liv.
”Jag kan inte förändra” och ”det är ändå politikerna som bestämmer” är vanliga kommentarer, när man pratar om att kunna påverka och om engagemang i samhället. Är det kanske bara ett sätt att slippa ta ansvar, när det väl gäller att kunna fatta beslut?
I Göteborg lyckades man, med en kampanj från en av Sveriges större tidningar, få till stånd en lämplighetsbedömning om folkomröstning avseende trängselskatt – detta tack vare många enskilda medborgare som tillsammans kämpade för att få låta sin röst bli hörd.
Unga människor både vill och kan organisera sig i olika former – det ser man på flera olika kampanjer som finns på Facebook och inom spelkulturen, där någon eller några blir ledare och man arbetar i ett team för att nå ett gemensamt mål. Dagens engagemang är mer i specifika sakfrågor och mindre utifrån ett helhetsperspektiv och i andra organisationsformer än vad som funnits bland andra generationer. Detta behöver beaktas och anpassas till, samtidigt som ett helhetsperspektiv inte få glömmas bort.
Alla kan vi påverka, om vi bara vill – oavsett om det är i globala frågor (som miljöpåverkan i Östersjön eller svält i Afrika) eller lokalt (som mjölkpriser i lokala butiken eller boendefrågor och hyresvärdens agerande för det trygga boendet). Genom att ha åsikter och engagera dig i frågor, så har du möjligheter att kunna påverka – oavsett om det är på traditionsenliga sätt (som inom partipolitiken och fackföreningsrörelsen) eller i löst sammansatta kampanjer (som manifestationer på Sergels torg eller nätkampanjer som för nätkärleken).
Du kan påverka och du kan förändra, med eller utan politiker! Lär dig mer om demokrati och hur du kan vara delaktig utifrån dina förutsättningar – få inspiration av kurser och utbildningar hos Folkuniversitetet.
Det är alltid intressant att följa debatter och diskussioner om vilka står bakom olika problem i samhället; som andelen bidragstagare, våldsbrott och försäkringsbedrägerier. Vad som lätt glöms bort är de bakomliggande orsakerna, varför inte fokusera på problem och lösning på dessa, i stället för att diskutera om vilka som står för problemen?
Främlingsfientliga partier i den svenska riksdagen belyser gärna problematiken med invandrare som slåss, erhåller bidrag och som ”ligger samhället till last” – men glömmer gärna bort att belysa grupperingar i landet som har likvärdiga problem (motorcykelklubbar som exempel). Detta även om det finns rapporter som konstaterar det motsatta.
Vissa borgerliga partier förespråkar RUT- och ROT-avdrag, för att detta stimulerar jämställd- och jämlikheten och utjämnar klasskillnader i Sverige – det är intressant att Danderyd ligger i topp att göra avdrag (även om RUT och ROT är ett indirekt bidrag, som borgerliga partier inte önskar skall finnas).
Vi behöver gå i från en samhällsklimat där det finns ”vi” och ”dem” i en negativ bemärkelse – vi måste börja fokusera på problemen i sig, i stället för vilka som står för problemen. Genom att börja satsa på bra boendemiljö (psykisk som fysisk), aktiviteter för unga och gamla och en bra arbetsmiljö, skapar vi en miljö och trygghet för alla där problemen minimeras i så stor utsträckning som möjligt.
Alla måste vi självklart ha en motståndare och det blir lättare om man bildar grupperingar om ”vi” och ”dem”, oavsett sammanhang. Till vilket syfte egentligen? Det löser inte problemen i sig, utan fokus måste vara till att lösa problemen, oavsett om det är ”vi” eller ”dem” som står bakom – vi måste ha ett samhälle, där vi står enade i stället för att vara splittrade. Det är så vi skapar samhörighet och kan lösa problemen tillsammans.
Var en problemlösare som skapar sunda förutsättningar – det är en trygg och bra grund för att skapa ett samhälle, där vi alla kan vara enade.
//Krama Mig, genom Marcus Arvesjö
Fundersam kvinna:
”Jag är sambo sedan ett år med min kille om jag varit tillsammans med i 6,5 år. Vi har ett så kallat ”samboprov” på ett år och jag har då hyrt ut min lägenhet till mina äldsta söner. Två söner 16 och 18 år bor med mig och min kille och hans dotter 10 år.
Jag är rådvill, min son som är 16 år har ADHD med medicinering och min sambo och han drar inte alltid jämt. Jag tycker inte att min Sambo riktigt tar till sig och förstår min sons diagnos. Min son klättrar inte på väggarna men han behöver medicin för koncentrationen i skolan . Men han kan bli lätt irriterad och lite kaxig och spexar en hel del i tid och otid. Som förälder överser jag nog säkert med mycket men han och jag har ett litet tecken som betyder… lugn nu.
Detta är ju främst på helger och när medicinen går ur kroppen som han är så. Det funkar för det mesta men ju äldre han blir så går han mer in i diskussion med min sambo och så fort jag lägger mig i (som försvar) så säger min sambo ”Jag talar med X, inte med dig och han är väl stor nog att svara, utan att du lägger dig i”. W har mognat och tål när min sambo retas, vilket är bra för det gjorde han inte förut, och ibland är retas vi alla med varandra och om jag då är inblandat då säger inte min sambo till mig… för då retar jag ju min son och då är det ok att ”lägga” sig i. Det är mest sambon som retar honom för att han är ”klen” och inte har några muskler. Min son är ganska spinkig och det har till stor del med han medicin att göra. Min son har dock börjat gå upp i vikt och det håller på att jämna ut sig men han är också 1,75 lång så han är ju väldigt smal. Min son har spelat fotboll sedan han var sex år och är mycket duktig nu har han lagt av tillfälligt, då vi bytt kommun och han orkar inte åka till gamla kommunen för att träna. Sambon tycker att min son är duktig på fotboll., men säger det inte till honom (det har hänt kanske fem gånger på dessa år som han berömt min son för fotbollen). Han kan berömma min son när han inte är med, det viktiga är väl att min son får höra och uppmuntras.
Oftast är det vid middagsbordet eller frukosten på helger som irritationen startar. Min son låter när han äter (tycker sambo och blänger) och så säger min son något som inte passar sambos öron och och spydigheten börjar. Om jag då lägger mig i så får jag tillbaka ”Jag talar inte med dig, utan med din son”. Min son kan, som jag skrev tidigare skrev, låta ganska kaxig och spydig ibland. Och detta hände nu i lördags, jag fick inte lägga mig i och tystnaden spred sig över matbordet och efter middagen sa jag till båda att skärpa till sig.Jag sa till min son att han ska vårda sitt språk och till min sambo att jag är väldigt trött på att din elaka blick, så fort min son öppnar munnen.
Det värsta är att detta bara rinner av honom och han svarar inte utan låter tiden gå och sedan talar han med mig som om inget hänt. Min son säger att han inte bryr sig om min sambo, men jag förstår att han inte vill göra mig ledsen.
Sambos dotter har fått diagnosen dyslexi och ska genomföra en utredning för detta och ofta känns det som att min sambo har inställningen om att det är ”mitt barn och andras unga” som gäller, vilket är väldigt jobbigt. Hans dotter är det viktigaste i hans liv. Och det är inget konstigt med det egentligen men det är på fel sätt. För henne har denna ihopflyttning bara varit positivt på alla sätt och jag är rädd att min Sambo för sin dotters skull,aldrig skulle säga om han tröttnat på mig.
Stämningen hemma är väldigt tryckt och min sambo är ingen pratkvarn som vill vara med i olika pratstunder med mig. Jag drar mig för att tala och berätta om saker som är jobbiga.Ibland 1-2 ggr per år brukar det balla ur ur och vi pratar om allt som är men det känns som om allt ska sopas under mattan under en lång tid sedan är det något som gör att jag tappar humöret och då talar vi igen. Han har som sagt svårt att visa känslor och jag är tvärtom. Ibland ställer jag mig frågan om jag verkligen älskar honom så mycket att allt detta är värt. Jag tog mina söner från mina barns uppväxtort där de växt upp till vårt gemensamma hem, inte allt långt från uppväxtorten, även om det medför att barnen inte träffar sina barndomsvänner allt för ofta. ”Vi” köpte en större lägenhet med hans pengar.
Jag känner inte att parterapi är något för oss tror inte att det hjälper i det här fallet, men jag skulle vilja veta om jag ska finna mig i denna behandling av min son och den helt uteslutande känslobeteendet. Jag vet inte vad jag ska göra! //Hälsningar Tvivlande”
Ha din son i fokus
Krama Mig svarar:
Det är ingen lätt situation som du befinner dig i, med en bostad som din sambo bekostat till 100 % och inte är en person som gillar att prata och föra en dialog i vardagen. Du nämner att parrelation inte någon lösning för er, har ni provat med detta vid något tillfälle och hur har det i så fall gott? Uteslut inte alternativ förrän ni provat detta.
Du behöver tänka på din son i första hand och möjligheter till en trygg uppväxt, anser Krama Mig. Ställ dig frågor om vad som är viktigt för din son och om din sambo kan inkluderas i detta. Har sonen bra relation till sin fader? Det är många frågor och funderingar som du behöver räta ut och besvara på.
Kognetiv beteendeterapi (KGT) och parterapi kan vara en lösning i din väg för att finna dina svar och lösning på din situation. Våga ställ krav på din sambo att föra en dialog tillsammans med dig och din son, även hans dotter bör involveras så att ni kan vara en och samma grund under det tak som ni lever under.
Många styrkekramar och hör gärna av dig och berätta vad du kommer fram till i dina tankar och funderingar. //Kramar från Krama Mig.
- Upplev saker tillsammans
- beställ en upplevelse!
- Ha ett glädjande event som skapar minnen för livet - boka underhållning!
Vårda dina relationer
med omsorg i vardagen!