I vart enda förhållande jag varit i – och det är några stycken alltså – så har jag ständigt varit i den rollen som den ’romantiska’ partnern. Det har varit jag som kommit med idéerna om nattpicknick, då man gosat ihop sig på en filt med lite frukt och ser upp mot stjärnklädd himmel. Det har varit jag som skrivit flersidiga kärleksbrev eller kortare små lappar där jag förklarat varför jag velat spendera mitt liv med just Honom med stort H. det har varit jag som bakat muffins formade som hjärtan, det har varit jag som överraskat med vin och hemlagad middag som bara osat romantik.

Var en romantiker!

Men efter sex år med alla dessa pojkvänner och endast en handfull knippe rosor – utav endast två utav dem – så börjar det bli tröttsamt att vara i den rollen. Den rollen som får förhållandet att fortsätta vara spännande och passionerat. Visst jag vill väl självklart att det ska vara kärleksfullt på det viset, men det kan väl knappast bara vara min uppgift att pumpa upp förhållandet med överraskningar utan någonting in return. Man har ju redan sedan barnsben haft den ideala bilden av att det är mannen som ger kvinnan blommor varje helg, som kommer ihåg deras årsdagar och slutligen går ner på knä med den största diamantringen någon någonsin skådat, men det är ju inte så. Eller så har jag bara haft en jävla otur.

Jag tycker det är fruktansvärt rastlöst och oroväckande, i alla fall för mig, att bara gå runt och vänta och vänta på att Mannen I Mitt Liv ska dyka upp och ta mig med storm samtidigt som han ser jävligt bra ut medan han gör detta. Jag vet, jag vet, man ska inte skynda fram den äkta kärleken. Men samtidigt kan jag tycka att dagens killar, dagens män har blivit så otroligt fega. Dem vågar inte ta mig med storm – och fråga mig inte varför – och dem som gjort det har det varit… komplikationer emellan.

Jag önskar bara att min äkta hälft, mitt andra andetag, mitt halva hjärta ska ta och dyka upp snart, och inte vara så rädd för att bli stämplad som en löjlig romantiker som vill göra vad som helst för att få se mig lycklig varje dag. Jag önskar att han med glädje är den som tar första steget inom inte bara första kyssen, utan även allt annat. Jag kommer definitivt älska denne man mer än någon i mitt förflutna – och jag har minst sagt älskat i mina dagar – och jag kommer göra allt i min makt att få honom att somna varje kväll, för resten av hans liv, med ett njutningsfullt leende på läpparna.

Så mitt tips till er killar som läser detta, och kanske har en flickvän – eller inte;

• Var inte rädd för att älska någon.
• Våga älska och våga visa henne/honom det

För det kommer få din äkta hälft att undra vad fan hon/han hållit på med i hela sitt liv utan dig

/ Jessica Thåström