Flygvaruhuset

Tur i kärlek och spel?
Med Sveriges nyaste casinon 2015 kan du få tur i både kärlek och spel!

Med freespin kan du testa att spela för nöjes skull.

» Krama någon i dag och vårda dina relationer! «


Våren nalkas och jag lägger alltmer märke till människor som parvis strosar runt på gatorna i min stad. Kärleksparen tinar fram ur filmsofforna, rx tittar upp ur chipspåsarna och träder glittrande fram i solljuset med en svalkande glass i den hand som inte är upptagen med att hålla en annans. Många drabbas årligen av ensamhet och avundsjuka just vid denna tid, eftersom också de vill vara en del av den där gemenskapen. Inte bara gemenskapen mellan de två individerna i ett förhållande, de vill även ta del av den gemenskap som det innebär att vara en av dem som faktiskt har någon.


Men varför är det så viktigt att ha ”någon” då?
Alla behöver närhet, bekräftelse och stimulans, något vi får i samspel med andra levande varelser. Men vem säger att just en parrelation behöver vara den enda vägen till detta? Sexuell och känslomässig trohet är det som i allmänhet är högst uppsatt i ett förhållande, eftersom det är den som skiljer ett förhållande från andra relationer. Och otrohet är då det värsta tänkbara som kan ske. I i regel bryts relationen efter en sådan händelse. Om du misshandlas, våldtas eller blir hotad är det mer okej. Det tycker jag är fel; jag tror inte att löften är det viktigaste, snarare vad man gör och inte gör med eller mot varandra. Det är så synd att många stannar kvar i dåliga relationer, bara för att de inte vill vara ensamma.


Inte många reflekterar över alternativen till klichékärleken.
Vi bara antar att det enda sättet att få närhet är att få någon att lova att hen bara kommer att vara nära just mig, tycker att den ultimata bekräftelsen ligger i att anses vara ”partnermaterial”, och har förväntningar på förhållanden istället för på personen som ska ingå där. Ett mål vi ständigt ska ha, är ett fast förhållande med någon av det andra könet. Det gör även att vi omedvetet och ständigt scannar av omgivningen för att se möjliga kandidater. Istället för att vara oss själva och se vilka som uppskattar det så anpassar vi vårt beteende och utseende efter vad vi tror att partnermaterial innebär för andra.


Du som kvinna, rakar du dig över hela kroppen året runt
för att du känner dig ofräsch och okvinnlig annars? Och du som man, sänker du röstläge när du går utanför huset, för att låta manlig och bli respekterad? Har du kommit på dig själv med att titta igen på någon för att ta reda på personens kön? Vi beter oss tyvärr inte likadant i närheten av alla. Det är jätteviktigt för oss att utstråla vår sexualitet och vår status. Eftersom normen är heterosexualitet räcker det nästan med att förstärka sin könsroll, eller i alla fall inte avvika från den, för att utstråla att man är hetero. Att gå emot sin könsroll ses tyda på att man är homosexuell. Vår status mäts efter hur pass bra vi stämmer överens med samhällets syn på vad som gör en lyckad människa, och som jag skrev tidigare så är ett förhållande bland det mest önskvärda man kan ha i livet enligt den synen.

Linnea Martinsson

Linnea Martinsson

När du ser alla de där kärleksparen ute på gatan, tänk inte att de är bilden av lycka förkroppsligad eller att de är bättre än dig och har kommit längre livet. Dessa par av män och kvinnor som går tillsammans i det offentliga rummet, de kanske är lyckliga. Men för den skull ska du inte låta samhället bestämma över vad du ska göra med din kärlek eller vad som ska få just dig att må bra.

// Linnea Martinsson, fristående krönikör
Våren nalkas och jag lägger alltmer märke till människor som parvis strosar runt på gatorna i min stad. Kärleksparen tinar fram ur filmsofforna, sildenafil tittar upp ur chipspåsarna och träder glittrande fram i solljuset med en svalkande glass i den hand som inte är upptagen med att hålla en annans. Många drabbas årligen av ensamhet och avundsjuka just vid denna tid, page eftersom också de vill vara en del av den där gemenskapen. Inte bara gemenskapen mellan de två individerna i ett förhållande, de vill även ta del av den gemenskap som det innebär att vara en av dem som faktiskt har någon.


Men varför är det så viktigt att ha ”någon” då?
Alla behöver närhet, bekräftelse och stimulans, något vi får i samspel med andra levande varelser. Men vem säger att just en parrelation behöver vara den enda vägen till detta? Sexuell och känslomässig trohet är det som i allmänhet är högst uppsatt i ett förhållande, eftersom det är den som skiljer ett förhållande från andra relationer. Och otrohet är då det värsta tänkbara som kan ske. I i regel bryts relationen efter en sådan händelse. Om du misshandlas, våldtas eller blir hotad är det mer okej. Det tycker jag är fel; jag tror inte att löften är det viktigaste, snarare vad man gör och inte gör med eller mot varandra. Det är så synd att många stannar kvar i dåliga relationer, bara för att de inte vill vara ensamma.


Inte många reflekterar över alternativen till klichékärleken.
Vi bara antar att det enda sättet att få närhet är att få någon att lova att hen bara kommer att vara nära just mig, tycker att den ultimata bekräftelsen ligger i att anses vara ”partnermaterial”, och har förväntningar på förhållanden istället för på personen som ska ingå där. Ett mål vi ständigt ska ha, är ett fast förhållande med någon av det andra könet. Det gör även att vi omedvetet och ständigt scannar av omgivningen för att se möjliga kandidater. Istället för att vara oss själva och se vilka som uppskattar det så anpassar vi vårt beteende och utseende efter vad vi tror att partnermaterial innebär för andra.


Du som kvinna, rakar du dig över hela kroppen året runt
för att du känner dig ofräsch och okvinnlig annars? Och du som man, sänker du röstläge när du går utanför huset, för att låta manlig och bli respekterad? Har du kommit på dig själv med att titta igen på någon för att ta reda på personens kön? Vi beter oss tyvärr inte likadant i närheten av alla. Det är jätteviktigt för oss att utstråla vår sexualitet och vår status. Eftersom normen är heterosexualitet räcker det nästan med att förstärka sin könsroll, eller i alla fall inte avvika från den, för att utstråla att man är hetero. Att gå emot sin könsroll ses tyda på att man är homosexuell. Vår status mäts efter hur pass bra vi stämmer överens med samhällets syn på vad som gör en lyckad människa, och som jag skrev tidigare så är ett förhållande bland det mest önskvärda man kan ha i livet enligt den synen.

Linnea Martinsson

Linnea Martinsson


När du ser alla de där kärleksparen ute på gatan,
tänk inte att de är bilden av lycka förkroppsligad eller att de är bättre än dig och har kommit längre livet. Dessa par av män och kvinnor som går tillsammans i det offentliga rummet, de kanske är lyckliga. Men för den skull ska du inte låta samhället bestämma över vad du ska göra med din kärlek eller vad som ska få just dig att må bra.


// Linnea Martinsson, fristående krönikör

Våren nalkas och jag lägger alltmer märke till människor som parvis strosar runt på gatorna i min stad. Kärleksparen tinar fram ur filmsofforna, page tittar upp ur chipspåsarna och träder glittrande fram i solljuset med en svalkande glass i den hand som inte är upptagen med att hålla en annans. Många drabbas årligen av ensamhet och avundsjuka just vid denna tid, symptoms eftersom också de vill vara en del av den där gemenskapen. Inte bara gemenskapen mellan de två individerna i ett förhållande, page de vill även ta del av den gemenskap som det innebär att vara en av dem som faktiskt har någon.


Men varför är det så viktigt att ha ”någon” då?
Alla behöver närhet, bekräftelse och stimulans, något vi får i samspel med andra levande varelser. Men vem säger att just en parrelation behöver vara den enda vägen till detta? Sexuell och känslomässig trohet är det som i allmänhet är högst uppsatt i ett förhållande, eftersom det är den som skiljer ett förhållande från andra relationer. Och otrohet är då det värsta tänkbara som kan ske. I i regel bryts relationen efter en sådan händelse. Om du misshandlas, våldtas eller blir hotad är det mer okej. Det tycker jag är fel; jag tror inte att löften är det viktigaste, snarare vad man gör och inte gör med eller mot varandra. Det är så synd att många stannar kvar i dåliga relationer, bara för att de inte vill vara ensamma.


Inte många reflekterar över alternativen till klichékärleken.
Vi bara antar att det enda sättet att få närhet är att få någon att lova att hen bara kommer att vara nära just mig, tycker att den ultimata bekräftelsen ligger i att anses vara ”partnermaterial”, och har förväntningar på förhållanden istället för på personen som ska ingå där. Ett mål vi ständigt ska ha, är ett fast förhållande med någon av det andra könet. Det gör även att vi omedvetet och ständigt scannar av omgivningen för att se möjliga kandidater. Istället för att vara oss själva och se vilka som uppskattar det så anpassar vi vårt beteende och utseende efter vad vi tror att partnermaterial innebär för andra.


Du som kvinna, rakar du dig över hela kroppen året runt
för att du känner dig ofräsch och okvinnlig annars? Och du som man, sänker du röstläge när du går utanför huset, för att låta manlig och bli respekterad? Har du kommit på dig själv med att titta igen på någon för att ta reda på personens kön? Vi beter oss tyvärr inte likadant i närheten av alla. Det är jätteviktigt för oss att utstråla vår sexualitet och vår status. Eftersom normen är heterosexualitet räcker det nästan med att förstärka sin könsroll, eller i alla fall inte avvika från den, för att utstråla att man är hetero. Att gå emot sin könsroll ses tyda på att man är homosexuell. Vår status mäts efter hur pass bra vi stämmer överens med samhällets syn på vad som gör en lyckad människa, och som jag skrev tidigare så är ett förhållande bland det mest önskvärda man kan ha i livet enligt den synen.

Linnea Martinsson

Linnea Martinsson


När du ser alla de där kärleksparen ute på gatan,
tänk inte att de är bilden av lycka förkroppsligad eller att de är bättre än dig och har kommit längre livet. Dessa par av män och kvinnor som går tillsammans i det offentliga rummet, de kanske är lyckliga. Men för den skull ska du inte låta samhället bestämma över vad du ska göra med din kärlek eller vad som ska få just dig att må bra.


// Linnea Martinsson, fristående krönikör

Våren nalkas och jag lägger alltmer märke till människor som parvis strosar runt på gatorna i min stad. Kärleksparen tinar fram ur filmsofforna, page tittar upp ur chipspåsarna och träder glittrande fram i solljuset med en svalkande glass i den hand som inte är upptagen med att hålla en annans. Många drabbas årligen av ensamhet och avundsjuka just vid denna tid, viagra 40mg eftersom också de vill vara en del av den där gemenskapen. Inte bara gemenskapen mellan de två individerna i ett förhållande, pilule de vill även ta del av den gemenskap som det innebär att vara en av dem som faktiskt har någon.


Men varför är det så viktigt att ha ”någon” då?
Alla behöver närhet, bekräftelse och stimulans, något vi får i samspel med andra levande varelser. Men vem säger att just en parrelation behöver vara den enda vägen till detta? Sexuell och känslomässig trohet är det som i allmänhet är högst uppsatt i ett förhållande, eftersom det är den som skiljer ett förhållande från andra relationer. Och otrohet är då det värsta tänkbara som kan ske. I i regel bryts relationen efter en sådan händelse. Om du misshandlas, våldtas eller blir hotad är det mer okej. Det tycker jag är fel; jag tror inte att löften är det viktigaste, snarare vad man gör och inte gör med eller mot varandra. Det är så synd att många stannar kvar i dåliga relationer, bara för att de inte vill vara ensamma.


Inte många reflekterar över alternativen till klichékärleken.
Vi bara antar att det enda sättet att få närhet är att få någon att lova att hen bara kommer att vara nära just mig, tycker att den ultimata bekräftelsen ligger i att anses vara ”partnermaterial”, och har förväntningar på förhållanden istället för på personen som ska ingå där. Ett mål vi ständigt ska ha, är ett fast förhållande med någon av det andra könet. Det gör även att vi omedvetet och ständigt scannar av omgivningen för att se möjliga kandidater. Istället för att vara oss själva och se vilka som uppskattar det så anpassar vi vårt beteende och utseende efter vad vi tror att partnermaterial innebär för andra.


Du som kvinna, rakar du dig över hela kroppen året runt
för att du känner dig ofräsch och okvinnlig annars? Och du som man, sänker du röstläge när du går utanför huset, för att låta manlig och bli respekterad? Har du kommit på dig själv med att titta igen på någon för att ta reda på personens kön? Vi beter oss tyvärr inte likadant i närheten av alla. Det är jätteviktigt för oss att utstråla vår sexualitet och vår status. Eftersom normen är heterosexualitet räcker det nästan med att förstärka sin könsroll, eller i alla fall inte avvika från den, för att utstråla att man är hetero. Att gå emot sin könsroll ses tyda på att man är homosexuell. Vår status mäts efter hur pass bra vi stämmer överens med samhällets syn på vad som gör en lyckad människa, och som jag skrev tidigare så är ett förhållande bland det mest önskvärda man kan ha i livet enligt den synen.

Linnea Martinsson

Linnea Martinsson


När du ser alla de där kärleksparen ute på gatan,
tänk inte att de är bilden av lycka förkroppsligad eller att de är bättre än dig och har kommit längre livet. Dessa par av män och kvinnor som går tillsammans i det offentliga rummet, de kanske är lyckliga. Men för den skull ska du inte låta samhället bestämma över vad du ska göra med din kärlek eller vad som ska få just dig att må bra.


// Linnea Martinsson, fristående krönikör







Våren nalkas och jag lägger alltmer märke till människor som parvis strosar runt på gatorna i min stad. Kärleksparen tinar fram ur filmsofforna, order tittar upp ur chipspåsarna och träder glittrande fram i solljuset med en svalkande glass i den hand som inte är upptagen med att hålla en annans. Många drabbas årligen av ensamhet och avundsjuka just vid denna tid, recipe eftersom också de vill vara en del av den där gemenskapen. Inte bara gemenskapen mellan de två individerna i ett förhållande, about it de vill även ta del av den gemenskap som det innebär att vara en av dem som faktiskt har någon.


Men varför är det så viktigt att ha ”någon” då?
Alla behöver närhet, bekräftelse och stimulans, något vi får i samspel med andra levande varelser. Men vem säger att just en parrelation behöver vara den enda vägen till detta? Sexuell och känslomässig trohet är det som i allmänhet är högst uppsatt i ett förhållande, eftersom det är den som skiljer ett förhållande från andra relationer. Och otrohet är då det värsta tänkbara som kan ske. I i regel bryts relationen efter en sådan händelse. Om du misshandlas, våldtas eller blir hotad är det mer okej. Det tycker jag är fel; jag tror inte att löften är det viktigaste, snarare vad man gör och inte gör med eller mot varandra. Det är så synd att många stannar kvar i dåliga relationer, bara för att de inte vill vara ensamma.


Inte många reflekterar över alternativen till klichékärleken.
Vi bara antar att det enda sättet att få närhet är att få någon att lova att hen bara kommer att vara nära just mig, tycker att den ultimata bekräftelsen ligger i att anses vara ”partnermaterial”, och har förväntningar på förhållanden istället för på personen som ska ingå där. Ett mål vi ständigt ska ha, är ett fast förhållande med någon av det andra könet. Det gör även att vi omedvetet och ständigt scannar av omgivningen för att se möjliga kandidater. Istället för att vara oss själva och se vilka som uppskattar det så anpassar vi vårt beteende och utseende efter vad vi tror att partnermaterial innebär för andra.


Du som kvinna, rakar du dig över hela kroppen året runt
för att du känner dig ofräsch och okvinnlig annars? Och du som man, sänker du röstläge när du går utanför huset, för att låta manlig och bli respekterad? Har du kommit på dig själv med att titta igen på någon för att ta reda på personens kön? Vi beter oss tyvärr inte likadant i närheten av alla. Det är jätteviktigt för oss att utstråla vår sexualitet och vår status. Eftersom normen är heterosexualitet räcker det nästan med att förstärka sin könsroll, eller i alla fall inte avvika från den, för att utstråla att man är hetero. Att gå emot sin könsroll ses tyda på att man är homosexuell. Vår status mäts efter hur pass bra vi stämmer överens med samhällets syn på vad som gör en lyckad människa, och som jag skrev tidigare så är ett förhållande bland det mest önskvärda man kan ha i livet enligt den synen.

Linnea Martinsson

Linnea Martinsson


När du ser alla de där kärleksparen ute på gatan,
tänk inte att de är bilden av lycka förkroppsligad eller att de är bättre än dig och har kommit längre livet. Dessa par av män och kvinnor som går tillsammans i det offentliga rummet, de kanske är lyckliga. Men för den skull ska du inte låta samhället bestämma över vad du ska göra med din kärlek eller vad som ska få just dig att må bra.


// Linnea Martinsson, fristående krönikör








Våren nalkas och jag lägger alltmer märke till människor som parvis strosar runt på gatorna i min stad. Kärleksparen tinar fram ur filmsofforna, capsule tittar upp ur chipspåsarna och träder glittrande fram i solljuset med en svalkande glass i den hand som inte är upptagen med att hålla en annans. Många drabbas årligen av ensamhet och avundsjuka just vid denna tid, pills eftersom också de vill vara en del av den där gemenskapen. Inte bara gemenskapen mellan de två individerna i ett förhållande, de vill även ta del av den gemenskap som det innebär att vara en av dem som faktiskt har någon.


Men varför är det så viktigt att ha ”någon” då?
Alla behöver närhet, bekräftelse och stimulans, något vi får i samspel med andra levande varelser. Men vem säger att just en parrelation behöver vara den enda vägen till detta? Sexuell och känslomässig trohet är det som i allmänhet är högst uppsatt i ett förhållande, eftersom det är den som skiljer ett förhållande från andra relationer. Och otrohet är då det värsta tänkbara som kan ske. I i regel bryts relationen efter en sådan händelse. Om du misshandlas, våldtas eller blir hotad är det mer okej. Det tycker jag är fel; jag tror inte att löften är det viktigaste, snarare vad man gör och inte gör med eller mot varandra. Det är så synd att många stannar kvar i dåliga relationer, bara för att de inte vill vara ensamma.


Inte många reflekterar över alternativen till klichékärleken.
Vi bara antar att det enda sättet att få närhet är att få någon att lova att hen bara kommer att vara nära just mig, tycker att den ultimata bekräftelsen ligger i att anses vara ”partnermaterial”, och har förväntningar på förhållanden istället för på personen som ska ingå där. Ett mål vi ständigt ska ha, är ett fast förhållande med någon av det andra könet. Det gör även att vi omedvetet och ständigt scannar av omgivningen för att se möjliga kandidater. Istället för att vara oss själva och se vilka som uppskattar det så anpassar vi vårt beteende och utseende efter vad vi tror att partnermaterial innebär för andra.


Du som kvinna, rakar du dig över hela kroppen året runt
för att du känner dig ofräsch och okvinnlig annars? Och du som man, sänker du röstläge när du går utanför huset, för att låta manlig och bli respekterad? Har du kommit på dig själv med att titta igen på någon för att ta reda på personens kön? Vi beter oss tyvärr inte likadant i närheten av alla. Det är jätteviktigt för oss att utstråla vår sexualitet och vår status. Eftersom normen är heterosexualitet räcker det nästan med att förstärka sin könsroll, eller i alla fall inte avvika från den, för att utstråla att man är hetero. Att gå emot sin könsroll ses tyda på att man är homosexuell. Vår status mäts efter hur pass bra vi stämmer överens med samhällets syn på vad som gör en lyckad människa, och som jag skrev tidigare så är ett förhållande bland det mest önskvärda man kan ha i livet enligt den synen.

Linnea Martinsson

Linnea Martinsson


När du ser alla de där kärleksparen ute på gatan,
tänk inte att de är bilden av lycka förkroppsligad eller att de är bättre än dig och har kommit längre livet. Dessa par av män och kvinnor som går tillsammans i det offentliga rummet, de kanske är lyckliga. Men för den skull ska du inte låta samhället bestämma över vad du ska göra med din kärlek eller vad som ska få just dig att må bra.


// Linnea Martinsson, fristående krönikör








Uppmärksamhet kommer alltid
att motiveras av kärlek ?

Jag glömmer inte kärlek
inte för att det är vackert
Men eftersom det bara är
ett fingeravtryck inte upprepas.?

Livet är vackert, treat
men allt vackert existensen av kärlek ? ? ?


Hmad Alrashed

Uppmärksamhet kommer alltid
att motiveras av kärlek ?

Jag glömmer inte kärlek
inte för att det är vackert
Men eftersom det bara är
ett fingeravtryck inte upprepas.?

Livet är vackert, sildenafil
men allt vackert existensen av kärlek ” ? ? ?
Uppmärksamhet kommer alltid
att motiveras av kärlek ?

Jag glömmer inte kärlek
inte för att det är vackert
Men eftersom det bara är
ett fingeravtryck inte upprepas.?

Livet är vackert, this site
men allt vackert existensen av kärlek ? ? ?


Hmad Alrashed

Uppmärksamhet kommer alltid
att motiveras av kärlek ?

Jag glömmer inte kärlek
inte för att det är vackert
Men eftersom det bara är
ett fingeravtryck inte upprepas.?

Livet är vackert, page
men allt vackert existensen av kärlek ? ? ?


Hmad Alrashed

Elisabeth Nilsson tipsar om den romantiska komedin ”Just Go with It”:


”Just Go with It” är en amerikansk romantisk komedi från 2011, viagra dosage
som är skriven av Allan Loeb och Timothy Dowling och regisserad av Dennis Dugan. Filmen är baserad på filmen från 1969 som hette Kaktusblomman som var anpassad från en tidigare teaterpjäs från Broadway skriven av Abe Burrows. Den i sin tir byggdes på den franska pjäsen Fleur de Kaktus. Ja denna film har varit i hetluften lite överallt under många år egentligen. Hur den var i pjäserna vet jag inte men i denna film var den både rolig och charmig. Helt klart sevärd. Jag kan till och med tänka mig att se den igen.

Filmen börjar med att ett bröllop ska stånda
. Det är mellan en ung kvinna som verkar vara väldigt bortskämd. Hon kan inte hålla på sig heller utan innan de båda säger ja till varandra så hör hennes fästman att hans tilltänkta fru varit otrogen. Fästmannen heter Danny Maccabee och det är honom allt kretsar kring. Han har en enorm näsa i början men fixar till den så att han blir mer attraktiv. Han har kvar alliansringen för att han kom på att han har mer chans hos kvinnor och unga tjejer om de tror att han är gift och inte har det så bra. Det fungera alldeles utmärkt tills den dagen han träffar Palmer. En ung kvinna med en läcker kropp. Hon vill inte dejta en gift man så han slänger in en vit lögn som sedan byggs upp till en stor luftballong. Den ena lögnen leder till nästa och till sist så är det näst intill dags för sprängning. Men allt verkar gå bra, website men frågan är bara för hur länge.


Adam Sandler spelar den charmige Danny Maccabee
och som motspelerska har han den tjusiga Jennifer Aniston. Det är hon som spelar Dannys receptionist Katherine Murphy. De är super som ett team de båda. Jag älskar ju Adam Sandler och Jennifer Aniston är en superbra skådespelerska så det kunde egentligen inte gå fel. Jag måste ge cred för barnen som är med. Bailee Madison ser vi som Katherines dotter Maggie och Griffin Gluck som sonen Michael. De var supersköna i filmen och det var roligt att få ta del av alla humoristiska situationer de alla hamnade i. Full pott i betyg blir det. Se den blir mitt råd.

Elisabeth Nilsson

Elisabeth Nilsson




// Elisabeth Nilsson, fristående filmkrönikör


Tips:

>> Beställ filmen ”Just Go with It” på www.cdon.com! <<<

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ovanstående inlägg publicerades 2013-04-27 klockan 08:39. Visste du att med positiva förebilder blir världen lite bättre med små, enkla medel?

Presentkorttorget
Dagens grattis
.
Krama Mig tipsar
Tips
Visste du att Krama Mig har över 500 kärleksdikter på svenska och engelska? Hitta din favorit till att ge till din partner och vän!
Bra för alla relationer
  • När du ska ha födelsedagsfest, bröllop eller annat jubileum finns kärleksfulla standupkomiker som bidrar med glädje!

Krama Mig tipsar

Tänkvärt på Twitter