Flygvaruhuset

Tur i kärlek och spel?
Med Sveriges nyaste casinon 2015 kan du få tur i både kärlek och spel!

Med freespin kan du testa att spela för nöjes skull.

» Krama någon i dag och vårda dina relationer! «


Jag älskar dig så otroligt mycket! Jag vill vara med dig varje dag! Det är därför jag väntar i timmar för att vara med dig! För att göra dig glad och för att jag själv också ska få vara med dig! Älskar dig Madde! // Din Andreas L <3 Visst känns det pirrigt att träffa nya människor via nätet och det finns fjärilar i magen när man vill träffa sin dejt som man träffat via nätet. Men när är det dags att träffa sin nätdejt och hur länge ska man vänta på att dejta?

Mr Tålamod, salve 20 år, page i Växjö frågar:

”Hej! Jag har ett stort bekymmer. Jag har träffat en tjej på Facebook, illness som jag har pratat i telefon i snart 2 månader, alltså varje dag i två månader! Det har varit om allt möjligt, och i början var det mest som kompisar tyckte jag, sen började jag få känslor för henne. Jag säger till henne att vi har mycket gemensamt och att jag börjar få känslor för henne, även att jag vill träffa henne snart. Hon säger det är för tidigt, och det här var kanske efter 3 veckor. Jag sa ”okej, jag har tålamod”. Det gick 2 veckor till, och då började det bli lite allvarligare samtal jämfört med början, då det mest varit en massa skratt och skämt om allt. Vi började sedan prata om snuskigare saker, som man skulle kunna göra med varandra. Under dessa två veckor skickade jag en Röd Ros och en Nalle till henne, och på kortet stod det att jag ville träffa henne. Hon blev hysteriskt glad och även chockad. Hon sa att det är det finaste någon någonsin gjort för henne!

Fast hon sa att det fortfarande var för tidigt, och att det skulle komma snart. Sen efter ytterligare en vecka så började samtalen bli kortare, men vi pratade fortfarande varje dag.  Jag började även berätta om hur mycket jag tycker om henne efter det att jag har skickat rosen och nallen. Jag gör det nästan varje dag, och jag menar verkligen det. Jag frågade om hon tycker om mig, hon svarade ”jag ‘börjar’ tycka om dig”! Det säger mig inte mycket!!! Ännu idag tycker hon att det är för tidigt och att det vi kommer snart att träffas, men idag har det gått nästan 2 månader, och jag har fortfarande inte fått träffa henne, jag har visat stort tålamod, vilket jag själv är förvånad över. Jag vet inte vad jag mer kan säga på telefon, vissa känslor kan man inte uttrycka på telefon, det är lättar mellan fyra ögon. Men jag tycker verkligen om henne mer än allt annat, fast än jag inte har träffat henne! Vi är inte ihop, men jag hoppas det blir av väldigt snart. Jag funderar även på att skicka en bukett med rosor till henne plus en chokladask, hon gillar choklad otroligt mycket, det vill jag skicka för att hon ska vilja träffa mig snarast. Men jag vet inte om jag orkar mer, jag har lagt ner så många tankar och haft mycket tålamod så att energin börjar ta slut i mig, vill ha henne otroligt mycket. Hon bor för övrigt i Stockholm och jag i Växjö och lite avstånd har aldrig hindrat min kärlek. Jag vet inte längre vad jag kan göra, skulle vara skönt att få höra lite respons och lite hjälp! Tack på förhand!”

Melinda

Melinda


Melinda:

Tjena killen!

Du har tydligen verkligen kärat ner dig i en facebooktjej! Hon vill inte träffa dig än dock, för att hon tycker det är för tidigt. Varför då? Är hon fortfarande osäker på om du är en psykotisk galning med avsikter att våldta och mörda henne?
Eller tror hon att en träff nödvändigtvis måste leda till bröllop och barn? Kanske är avståndet mellan er en betydande faktor. Om ni ska ses kanske det inte blir bara över en dag, menar jag. Och eftersom ni redan har hunnit prata snusk kanske hon känner att om ni träffas, ja då kommer det hända grejer… Och vem ska åka vart? (Finns ekonomiska förutsättningar?) Bor ni fortfarande hemma båda två, eller har ni egna hem? Om ni inte har det, kanske föräldrar kan vara en grej som hon oroar sig för också.

Du skriver att avståndet inte har hindrat din kärlek. Men hennes då? Är hon beredd på att ha ett distansförhållande om allt fungerar bra när ni ses? Tjejen verkar osäker och rädd för att ge sig hän. Hur gammal är hon? Du är 20 ser jag.

Av ditt mejl att döma verkar du ganska frustrerad på den här situationen. Du är fylld av känsla och iver, och klarar snart inte av att hållas på halster mer. Du vill träffa henne, you’re going crazy man. Tjejen måste verkligen vara speciell… Och om hon nu är det, och om du nu är så nerkärad i henne som du påstår dig vara, då tycker jag att det inte finns så mycket som du kan göra i nuläget förutom att chilla lite kanske. Du har talat om för henne att du tycker om henne, du har skickat blommor och choklad, och berättat att du vill träffas. Hon vet att du är intresserad nu, okej? Jag tycker att nästa steg är mest upp till henne, faktiskt. Men genom att fortsätta prata med henne och visa vem du är kanske du kan göra henne mer säker. Jag vet dock inte om det är en fördel att ge för många kärleksförklaringar i detta tidiga stadium…

Fråga henne vad det är som gör att hon tycker att det är ”för tidigt” att ses och vad det är som bekymrar henne. Då kan ni prata ut och förhoppningsvis nå klarhet i bådas avsikter. Lycka till!

// Kramhälsning  Melinda”

Victor Dahl

Victor Dahl


Victor Dahl:

Hej Mr Tålamod!

En sak som kan ta död på ett förhållande i så tidigt skede som denna, är att det blir för framdraget. Relationer är som känt något man måste vårda som spädbarn, och man ska inte öka på mognadsprocessen mer än nödvändigt. Om man drar för hårt i ett förhållande på ena håller (om en gör den men inte den andra) så finns det en ganska betydlig chans att den andre personen tappar intresset lite.

Många flickor gillar att vara i kontroll när det gäller detta stadium, dom vill att killen ska visa att han skulle göra vad som helst medan dom själva inte vill behöva göra något alls. Självklart finns det flickor som är raka motsatsen och det mitt i mellan men nu är det de här personerna jag vill prata om. Om man gör allt man kan innan flickan öppnat ögonen för dig så blir det överdrivet nästan från början, hon blir ”mättad” på något sätt om du förstår vad jag menar.

En sak du kan göra, men som du absolut inte och då menar jag verkligen inte överdriva, är att låta henne få jaga dig lite också. Det kan hjälpa till att skapa en neutralare relation och är i vissa fall mycket nyttigt för relationen. Om du överdriver detta, genom att kanske inte alls svara i telefonen när hon ringer, ignonera henne osv. så förstår du nog att det kommer se ut som du tappat intresset och det ska det inte se ut som. Gör saker med måtta och bekräfta henne sedan med ett kärleksfullt leende.

I ditt fall tycker jag du borde lugna ner dig lite och fråga henne rakt ut om hon tycker du går för fort fram, säger hon ja borde du lugna ner lite och helt enkelt prata om vardagligare saker än ”när ska vi träffas” stilen. Du kommer märka när hon är redo.

Hetsa ingenting utan låt det gå i sin egen takt, det är jättesvårt för vissa men andra vill att det ska gå långsamt för att veta om det verkligen känns rätt. Stressar man så kanske det inte blir något alls i slutändan och det vore förlust för alla så se till att håll dig i skinnet!

Om ni pratar i telefon så låter frågor som annars kan kännas lite genanta för personer som inte är vana med den här sortens frågor, bara jätteärliga och kan öppna jättetrevliga konversationer. Fråga gärna saker som ”tycker du jag går för fort fram?” och ”säg gärna till om jag går för fort fram..”

// Med vänliga hälsningar Victor Dahl

Emelie Eliasson

Emelie Eliasson


Emelie Eliasson svarar:

Hallå där!

Jag måste faktiskt medge att du har visat väldigt mycket tålamod och jag förstår din otålighet efter 2 månader. Men samtidigt måste jag påpeka att ha vara lite på din vakt. Jag vet inte hur hon är eller hur gammal hon är, men tjejer kan ha en tendens till att dra på saker och ting, vilket ibland kan bero på att de tycker att det är en kul grej att ”retas” för att få känna sig omtyckt. Ibland kan det även bero på att de är rädda, och att de inte riktigt vet vad de vill. Med tanke på hur många psykopater det finns på Internet kan det vara så enkelt att hon är väldigt försiktig av sig, vilket jag kan ha förståelse för. Men jag tycker att du ska prata ut med henne och säga vad du tycker och känner. Därefter tycker jag att du kan låta det vara och lägga bollen i hennes händer. Du har ju själv redan sagt att du tycker väldigt mycket om henne och att du verkligen vill träffa henne. Sluta jaga henne och låt henne ta initiativet istället. Gör hon det inte så är det enbart ett bevis på att hon förmodligen inte menade allvar med det hon sa om att träffas och då är det bara att gå vidare (inte kul att höra, jag vet, men nödvändigt).. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för dig.

/Kram Emelie
Visst känns det pirrigt att träffa nya människor via nätet och det finns fjärilar i magen när man vill träffa sin dejt som man träffat via nätet. Men när är det dags att träffa sin nätdejt och hur länge ska man vänta på att dejta?

Mr Tålamod, information pills 20 år, for sale i Växjö frågar:


”Hej! Jag har ett stort bekymmer.
Jag har träffat en tjej på Facebook, online som jag har pratat i telefon i snart 2 månader, alltså varje dag i två månader! Det har varit om allt möjligt, och i början var det mest som kompisar tyckte jag, sen började jag få känslor för henne. Jag säger till henne att vi har mycket gemensamt och att jag börjar få känslor för henne, även att jag vill träffa henne snart. Hon säger det är för tidigt, och det här var kanske efter 3 veckor. Jag sa ”okej, jag har tålamod”. Det gick 2 veckor till, och då började det bli lite allvarligare samtal jämfört med början, då det mest varit en massa skratt och skämt om allt. Vi började sedan prata om snuskigare saker, som man skulle kunna göra med varandra. Under dessa två veckor skickade jag en Röd Ros och en Nalle till henne, och på kortet stod det att jag ville träffa henne. Hon blev hysteriskt glad och även chockad. Hon sa att det är det finaste någon någonsin gjort för henne!


Fast hon sa att det fortfarande var
för tidigt, och att det skulle komma snart. Sen efter ytterligare en vecka så började samtalen bli kortare, men vi pratade fortfarande varje dag.  Jag började även berätta om hur mycket jag tycker om henne efter det att jag har skickat rosen och nallen. Jag gör det nästan varje dag, och jag menar verkligen det. Jag frågade om hon tycker om mig, hon svarade ”jag ‘börjar’ tycka om dig”! Det säger mig inte mycket!!! Ännu idag tycker hon att det är för tidigt och att det vi kommer snart att träffas, men idag har det gått nästan 2 månader, och jag har fortfarande inte fått träffa henne, jag har visat stort tålamod, vilket jag själv är förvånad över. Jag vet inte vad jag mer kan säga på telefon, vissa känslor kan man inte uttrycka på telefon, det är lättar mellan fyra ögon. Men jag tycker verkligen om henne mer än allt annat, fast än jag inte har träffat henne! Vi är inte ihop, men jag hoppas det blir av väldigt snart. Jag funderar även på att skicka en bukett med rosor till henne plus en chokladask, hon gillar choklad otroligt mycket, det vill jag skicka för att hon ska vilja träffa mig snarast. Men jag vet inte om jag orkar mer, jag har lagt ner så många tankar och haft mycket tålamod så att energin börjar ta slut i mig, vill ha henne otroligt mycket. Hon bor för övrigt i Stockholm och jag i Växjö och lite avstånd har aldrig hindrat min kärlek. Jag vet inte längre vad jag kan göra, skulle vara skönt att få höra lite respons och lite hjälp! Tack på förhand!”

Melinda

Melinda


Melinda:

Tjena killen!


Du har tydligen verkligen kärat
ner dig i en facebooktjej! Hon vill inte träffa dig än dock, för att hon tycker det är för tidigt. Varför då? Är hon fortfarande osäker på om du är en psykotisk galning med avsikter att våldta och mörda henne? Eller tror hon att en träff nödvändigtvis måste leda till bröllop och barn? Kanske är avståndet mellan er en betydande faktor. Om ni ska ses kanske det inte blir bara över en dag, menar jag. Och eftersom ni redan har hunnit prata snusk kanske hon känner att om ni träffas, ja då kommer det hända grejer… Och vem ska åka vart? (Finns ekonomiska förutsättningar?) Bor ni fortfarande hemma båda två, eller har ni egna hem? Om ni inte har det, kanske föräldrar kan vara en grej som hon oroar sig för också.


Du skriver att avståndet
inte har hindrat din kärlek. Men hennes då? Är hon beredd på att ha ett distansförhållande om allt fungerar bra när ni ses? Tjejen verkar osäker och rädd för att ge sig hän. Hur gammal är hon? Du är 20 ser jag.


Av ditt mejl att döma
verkar du ganska frustrerad på den här situationen. Du är fylld av känsla och iver, och klarar snart inte av att hållas på halster mer. Du vill träffa henne, you’re going crazy man. Tjejen måste verkligen vara speciell… Och om hon nu är det, och om du nu är så nerkärad i henne som du påstår dig vara, då tycker jag att det inte finns så mycket som du kan göra i nuläget förutom att chilla lite kanske. Du har talat om för henne att du tycker om henne, du har skickat blommor och choklad, och berättat att du vill träffas. Hon vet att du är intresserad nu, okej? Jag tycker att nästa steg är mest upp till henne, faktiskt. Men genom att fortsätta prata med henne och visa vem du är kanske du kan göra henne mer säker. Jag vet dock inte om det är en fördel att ge för många kärleksförklaringar i detta tidiga stadium…


Fråga henne vad det är
som gör att hon tycker att det är ”för tidigt” att ses och vad det är som bekymrar henne. Då kan ni prata ut och förhoppningsvis nå klarhet i bådas avsikter. Lycka till!

// Kramhälsning  Melinda”

Victor Dahl

Victor Dahl


Victor Dahl:

Hej Mr Tålamod!


En sak som kan ta död
på ett förhållande i så tidigt skede som denna, är att det blir för framdraget. Relationer är som känt något man måste vårda som spädbarn, och man ska inte öka på mognadsprocessen mer än nödvändigt. Om man drar för hårt i ett förhållande på ena håller (om en gör den men inte den andra) så finns det en ganska betydlig chans att den andre personen tappar intresset lite.


Många flickor gillar att vara
i kontroll när det gäller detta stadium, dom vill att killen ska visa att han skulle göra vad som helst medan dom själva inte vill behöva göra något alls. Självklart finns det flickor som är raka motsatsen och det mitt i mellan men nu är det de här personerna jag vill prata om. Om man gör allt man kan innan flickan öppnat ögonen för dig så blir det överdrivet nästan från början, hon blir ”mättad” på något sätt om du förstår vad jag menar.


En sak du kan göra,
men som du absolut inte och då menar jag verkligen inte överdriva, är att låta henne få jaga dig lite också. Det kan hjälpa till att skapa en neutralare relation och är i vissa fall mycket nyttigt för relationen. Om du överdriver detta, genom att kanske inte alls svara i telefonen när hon ringer, ignorera henne osv. så förstår du nog att det kommer se ut som du tappat intresset och det ska det inte se ut som. Gör saker med måtta och bekräfta henne sedan med ett kärleksfullt leende.


I ditt fall tycker jag
du borde lugna ner dig lite och fråga henne rakt ut om hon tycker du går för fort fram, säger hon ja borde du lugna ner lite och helt enkelt prata om vardagligare saker än ”när ska vi träffas” stilen. Du kommer märka när hon är redo.


Hetsa ingenting utan låt
det gå i sin egen takt, det är jättesvårt för vissa men andra vill att det ska gå långsamt för att veta om det verkligen känns rätt. Stressar man så kanske det inte blir något alls i slutändan och det vore förlust för alla så se till att håll dig i skinnet!


Om ni pratar i telefon
så låter frågor som annars kan kännas lite genanta för personer som inte är vana med den här sortens frågor, bara jätteärliga och kan öppna jättetrevliga konversationer. Fråga gärna saker som ”tycker du jag går för fort fram?” och ”säg gärna till om jag går för fort fram..”

// Med vänliga hälsningar Victor Dahl

Emelie Eliasson

Emelie Eliasson


Emelie Eliasson svarar:

Hallå där!


Jag måste faktiskt medge
att du har visat väldigt mycket tålamod och jag förstår din otålighet efter 2 månader. Men samtidigt måste jag påpeka att ha vara lite på din vakt. Jag vet inte hur hon är eller hur gammal hon är, men tjejer kan ha en tendens till att dra på saker och ting, vilket ibland kan bero på att de tycker att det är en kul grej att ”retas” för att få känna sig omtyckt. Ibland kan det även bero på att de är rädda, och att de inte riktigt vet vad de vill. Med tanke på hur många psykopater det finns på Internet kan det vara så enkelt att hon är väldigt försiktig av sig, vilket jag kan ha förståelse för. Men jag tycker att du ska prata ut med henne och säga vad du tycker och känner. Därefter tycker jag att du kan låta det vara och lägga bollen i hennes händer. Du har ju själv redan sagt att du tycker väldigt mycket om henne och att du verkligen vill träffa henne. Sluta jaga henne och låt henne ta initiativet istället. Gör hon det inte så är det enbart ett bevis på att hon förmodligen inte menade allvar med det hon sa om att träffas och då är det bara att gå vidare (inte kul att höra, jag vet, men nödvändigt).. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för dig.

/Kram Emelie
Jag har en rädsla, physician en ganska stor rädsla, more about den handlar om mitt förhållande och nästa steg. För om man ska följa samhällets norm så är mitt nästa steg att bli sambo. Sambo, information pills jag ryser när jag hör ordet, benen viker sig och hjärtat bultar snabbare och snabbare. Jag förväntas vilja flytta ihop med min pojkvän, gör jag inte det ifrågasätter folk mig, de undrar om jag verkligen älskar honom.

Jag är rädd för att få panik, känna mig instängd, förstöra mitt förhållande, förlora mig själv, jag känner mig inte redo på något plan alls. När jag spenderat några dagar hos honom, njuter jag av att komma hem, sitta i min ensamhet, knappa på datorn och läsa böcker. Det har ingenting med honom att göra, det har med mig att göra, så sluta fråga mig om jag inte älskar honom.

Alla mina vänner som har en partner är också sambo, alla hans vänner som har respektive är sambo dem med. De bråkar, ringer till oss om vartannat, de gör slut, får dela upp möbler och foton, de slutar prata med varandra, de hittar nya och gör om samma sak igen. Det är väl detta som kallas livet antar jag, men då vill jag inte vara med. Varje gång vi får samtal från våra vänner, där de beklagar sig över sina sambos, stirrar jag och min pojkvän varandra djupt i ögonen och börjar skratta.

Vi lider av samma rädsla, båda han och jag, det är kanske då man ska försöka övervinna rädslan genom att göra det man absolut inte vill. Jag vill aldrig vara elak mot honom, säga dumma saker till honom eller tvingas skiljas från honom, så om jag inte tar ett steg närmare honom, så slipper jag kanske bli sårad om någonting skulle hända. Det är väl där den största rädslan sitter, att jag skyr sambolivet för att skydda mig själv.

Givetvis vet jag att det finns de som är sambo som älskar det, där allting fungerar som det ska, både ur en ekonomiskt och ur en romantiskt synvinkel. Där kanske jag är om några år, men med mina 22 år och ensamboende i endast 2 år behöver jag lite mer tid på mig. Jag hoppas att samhället kan ge mig denna tid, att de har tålamod att vänta några åt tills jag hinner i kapp dem.

Hinner jag aldrig ikapp dem, ja då har jag andra vägar att gå. Till exempel vet jag en kvinna och man som varit tillsammans i tjugo år med två barn gemensamt. De bor i två olika lägenheter i närheten av varandra, och barnen springer i mellan. De bråkar nästan aldrig och har ett mycket ödmjukt förhållande. Kvinnan påstår att vara sambo dödar sexlivet? Blir de kritiserade av samhället? Ja det kan ni tro, bryr de sig? Inte det minsta.

Samina LindströmSamina Lindström

© 2009-04-03
Nära vänner till mig lever i dåliga relationer, cheapest med dålig relation menar jag dagliga svek, sildenafil otrohet och respektlöshet mot hem och ekonomi. Jag får ständigt ge dem goda råd och stötta dem, men ibland känns det som om tålamodet tar slut. Mina ”goda” råd vill förvandlas till anklagelser och jag är rädd för att tappa min tråd och börja skrika ut  mina åsikter. För åsikter, det har jag, många också. Jag förstår inte varför man stannar i en relation där man är olycklig? Är det p g a trygghet, ekonomi eller kärlek? Kan man verkligen älska någon som behandlar än fruktansvärt dåligt? Om man inte ens har barn, och är i sina bästa år, varför väljer man att slösa de åren på en oduglig pojkvän/flickvän, som ständigt gör en ledsen och sänker ens självförtroende.

Så här har det varit i alla tider, man kan inte lämna sin partner fastän man mår dåligt av att vara med denne. Det värsta är att den utsatta är medveten om problemet, pratar om problemet och vet hur man borde göra för att lösa problemet, men tiden bara går och inget händer. Energin tar slut och en dag står man där och ångrar att man inte tagit en vettigare beslut fem år tidigare. ”Jag älskar honom” är det vanligaste jag hör, det är anledningen att de stannar, då drar jag direkt slutsatsen, att person ifråga älskar sin partner mer än vad denne älskar sig själv, för det är ju bara så det kan vara? Finns det något annat svar?

Om man klagar och klagar på förhållandet till sina vänner, och ändå fortsätter i den, då kommer vännerna sluta lyssna tillslut. De kommer vända ryggen till och tänka på annat medan du sitter där och jämrar dig. Det handlar inte om svek från vännernas sida, för det står fortfarande kvar där, det handlar om att du gång på gång svikit dig själv och att alla andra ser det förutom du. Snälla, tänk ett steg längre, den här relationen kanske inte ens betyder något för dig om tio år? Du kanske inte ens minns hans namn, utan bara fina minnen av honom. Det finns miljoner människor ute i vida världen, och du är fri att göra vad du vill. Utbilda dig till vad du vill, bo hur du vill och träffa vem du vill, man,  kvinna, kvinna man. Vi har ingen kultur idag som tvingar dig till något, så varför omvandla din bästa år till dina sämsta?

Samina LindströmSamina Lindström

© 2009-04-07
När jag berättar för människor jag möter att jag har en pojkvän som kommer från Iran får jag oftast två olika reaktioner. Den ena är ”oj jaha, page jag hoppas han är snäll mot dig och inte slår dig”. Den andra är ”jaja okej, medicine men han är säkert bra och han ser säkert yngre ut”. Båda reaktionerna gör mig väldigt irriterad och indirekt påhoppad. Att man talar utan fakta, help att man antar något baserat på en persons härkomst eller att man väljer att överdriva hela situationen för att vara mig till lags.

Någon gång hade det varit skönt med en reaktion utan baktankar, någon som ärligt reagerar med ett ”okej vad kul”. Jag är fortfarande i den åldern då jag bryr mig mycket om vad andra tycker och tänker om mig, och resultatet av det blir att jag oftast får försvara och försköna mitt val. Att träffa någon från en annan religion har väl blivit mer accepterat idag, men att träffa någon med muslimsk bakgrund anses fortfarande vara farligt för den ”svenska” kvinnan.

Jag har lärt mig otroligt mycket. Min pojkvän har fått mig att acceptera min pappas bakgrund och intressera mig mer för den. Jag har lärt mig att även fast vi kommer från olika religioner och bakgrund så är grundvärderingarna densamma. Anledningen att vi svenskar oftast skyr islam är att de enda muslimer som får uppmärksamhet i media, är fundamentalister, terrorister, avrättningar på löpande band, krigen i Mellanöstern, och framför allt hedersrelaterade brott.

Att vara i en relation är en konst bara det, men om man då samtidigt har två olika historier bakom sig kan det ibland vara svårare. Det kan vara svårt att förstå vissa tankar och handlingar, om man ger det tid och utrymme så kan det gå väldigt bra. Det har jag gjort, jag har förvånats av mycket, jag har blivit förbannad över ageranden och uttryck. Till min fördel är vi i grund och botten är två fria själar, och på så sätt får vi det att fungera väldigt bra. Efter att vi lärt oss varandras historia så är det lättare att relatera känslor och reaktioner som dyker upp titt som tätt.

Min pappa sa en gång: ”Om man vill lära känna en person ordentligt krävs det att man kan dennes historia”, och det tycker jag stämmer mycket bra. För jag vet att om folk känner mig och känner till min bakgrund, kommer de aldrig fråga mig frågor som: Behandlar han dig bra? Är han trogen? Får du göra vad du vill? Då kommer de se två förälskade människor istället för att se en invandrare med en ung tjej.

Vi måste lära oss acceptera alla sorters relationer, och vi måste gå ut med en vision om att varje förhållande är bra. Det är först när vi ser olyckliga själar, våldsamhet både psykiskt och fysiskt som vi kan börja reagera, och då ska vi reagera. Vi måste acceptera att vi lever i år 2009 och att samhällets normer och regler börjar avta. Förhållanden ser inte likadana ut som de gjorde för några decennier sedan, par med max 4 års ålderskillnad är inte det ultimata längre. Mamma, pappa, barn byts mer och mer ut till Mamma, mamma barn eller pappa, pappa, barn, barn. En svensk kvinna kan hitta kärleken i en irakisk man, en svensk man kan hitta kärleken i en etiopisk kvinna.

Jag är glad att jag gjort ett val och jag står för det. Jag hade kunnat avsluta det direkt för att jag inte gjort som alla andra, hittat en svensk jämnårig snubbe och varit en i samhällets mängd. Jag vägrar gå på det, vägrar fall för grupptrycket, vägra du också. Gå din egen väg, våga möta en ny spännande kultur och våga lära känna mannen/kvinnan som bär på den.

Samina Lindström

© 2009-03-29
När jag berättar för människor jag möter att jag har en pojkvän som kommer från Iran får jag oftast två olika reaktioner. Den ena är ”oj jaha, viagra dosage jag hoppas han är snäll mot dig och inte slår dig”. Den andra är ”jaja okej, viagra men han är säkert bra och han ser säkert yngre ut”. Båda reaktionerna gör mig väldigt irriterad och indirekt påhoppad. Att man talar utan fakta, att man antar något baserat på en persons härkomst eller att man väljer att överdriva hela situationen för att vara mig till lags.

Någon gång hade det varit skönt med en reaktion utan baktankar, någon som ärligt reagerar med ett ”okej vad kul”. Jag är fortfarande i den åldern då jag bryr mig mycket om vad andra tycker och tänker om mig, och resultatet av det blir att jag oftast får försvara och försköna mitt val. Att träffa någon från en annan religion har väl blivit mer accepterat idag, men att träffa någon med muslimsk bakgrund anses fortfarande vara farligt för den ”svenska” kvinnan.

Jag har lärt mig otroligt mycket. Min pojkvän har fått mig att acceptera min pappas bakgrund och intressera mig mer för den. Jag har lärt mig att även fast vi kommer från olika religioner och bakgrund så är grundvärderingarna densamma. Anledningen att vi svenskar oftast skyr islam är att de enda muslimer som får uppmärksamhet i media, är fundamentalister, terrorister, avrättningar på löpande band, krigen i Mellanöstern, och framför allt hedersrelaterade brott.

Att vara i en relation är en konst bara det, men om man då samtidigt har två olika historier bakom sig kan det ibland vara svårare. Det kan vara svårt att förstå vissa tankar och handlingar, om man ger det tid och utrymme så kan det gå väldigt bra. Det har jag gjort, jag har förvånats av mycket, jag har blivit förbannad över ageranden och uttryck. Till min fördel är vi i grund och botten är två fria själar, och på så sätt får vi det att fungera väldigt bra. Efter att vi lärt oss varandras historia så är det lättare att relatera känslor och reaktioner som dyker upp titt som tätt.

Min pappa sa en gång: ”Om man vill lära känna en person ordentligt krävs det att man kan dennes historia”, och det tycker jag stämmer mycket bra. För jag vet att om folk känner mig och känner till min bakgrund, kommer de aldrig fråga mig frågor som: Behandlar han dig bra? Är han trogen? Får du göra vad du vill? Då kommer de se två förälskade människor istället för att se en invandrare med en ung tjej.

Vi måste lära oss acceptera alla sorters relationer, och vi måste gå ut med en vision om att varje förhållande är bra. Det är först när vi ser olyckliga själar, våldsamhet både psykiskt och fysiskt som vi kan börja reagera, och då ska vi reagera. Vi måste acceptera att vi lever i år 2009 och att samhällets normer och regler börjar avta. Förhållanden ser inte likadana ut som de gjorde för några decennier sedan, par med max 4 års ålderskillnad är inte det ultimata längre. Mamma, pappa, barn byts mer och mer ut till Mamma, mamma barn eller pappa, pappa, barn, barn. En svensk kvinna kan hitta kärleken i en irakisk man, en svensk man kan hitta kärleken i en etiopisk kvinna.

Jag är glad att jag gjort ett val och jag står för det. Jag hade kunnat avsluta det direkt för att jag inte gjort som alla andra, hittat en svensk jämnårig snubbe och varit en i samhällets mängd. Jag vägrar gå på det, vägrar fall för grupptrycket, vägra du också. Gå din egen väg, våga möta en ny spännande kultur och våga lära känna mannen/kvinnan som bär på den.

Samina LindströmSamina Lindström

© 2009-03-29

…så är den andre delfinalen av Melodifestivalen över och det är bara att konstatera att ”det var bättre förr”… Med all respekt till Andreas Lundstedt och Sonja Aldén som var kvällens höjdare och David Lindgren som stod för kärleksfulla underhållning, cheap men Beatles skapade klassiker. Lyssna på när D´Nash framför covers med Beatles – hur danssugen blir inte du?

…så är den andre delfinalen av Melodifestivalen 2012 över och det är bara att konstatera att ”det var bättre förr”… Med all respekt till Andreas Lundstedt och Sonja Aldén som var kvällens höjdare och David Lindgren som stod för kärleksfulla underhållning, viagra men Beatles skapade klassiker. Lyssna på när D´Nash framför covers med Beatles – hur danssugen blir inte du?


Även om Alla hjärtans dag är den 14 februari, seek
så kan du vara kärleksfull vilken dag som helst och skapa en romantisk stämning med din partner! Säg kärleksfulla komplimanger som ”Du är vacker och sexig, viagra jag får attacker av dig, sildenafil men är inte läskig”…


Du har många idéer
kring hur du vill vara en romantiker som gör din partner på fall ännu en gång för dig. Hur kärleksfull vågar du vara? Låt dig inspireras av kärleksfulla upplevelser på www.greatdays.se! Var kärleksfull redan  i dag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ovanstående inlägg publicerades 2012-02-13 klockan 00:03. Visste du att med positiva förebilder blir världen lite bättre med små, enkla medel?

Presentkorttorget
Dagens grattis
.
Krama Mig tipsar
Tips
Visste du att Krama Mig har över 500 kärleksdikter på svenska och engelska? Hitta din favorit till att ge till din partner och vän!
Bra för alla relationer
  • När du ska ha födelsedagsfest, bröllop eller annat jubileum finns kärleksfulla standupkomiker som bidrar med glädje!

Krama Mig tipsar

Tänkvärt på Twitter