Flygvaruhuset


» Krama någon i dag och vårda dina relationer! «


Vi kan möta kärleken överallt i världen och det gäller att ta hand om kärleken, även om det kan medföra vissa problem…

Victoria Heiman berättar om hur hon träffade sin älskade Nachos under sin praktik i Chile och hur de lyckades att nå det vackraste som finns – kärlek till varandra och en varaktig relation med en älskad partner.

Victoria Heiman och hennes partner Nachos

Victoria Heiman och hennes partner Nachos

”Jag hade kommit till Santiago de Chile, tack vare en praktikplats på ett kontor för utbytesstudier, som jag hade turen att få och då jag är från Sverige och behövde någonstans att bo placerades jag i en värdfamilj.

Jag hade en väldigt snäll värdfamilj med tre systrar som var i mer eller mindre min ålder, sa när min relation på nästan fyra år tog slut, sa tog de med mig ut och dansade. Vi dansade och drack och pratade igenom mina sorger.

Efter en helg fylld av äventyr var jag alldeles förstörd och jag trodde och kände mig inte alls sugen på något nytt – varken efter något jobb eller att gå ut, jag var ingen partyprinsessa trots allt. Söndagsmorgonen kom och det var dags för den traditionsenliga söndagslunchen, jag traskade ner i min pyjamas, ”jag kan duscha efter lunchen” tänkte jag, då det bara skulle vara familjen.

”Ingen märkte något förutom han”

Då såg jag att det satt en till person vid bordet.
”Jaha det var kusinen, inget mer med det.”
Jag satte mig ner och började äta min empanada (en sydamerikansk köttpirog), som gick sönder och det rann kött ner över mina pyjamasbyxor. Ingen märkte något förutom han, men han sa inget utan log bara och då först såg jag att han var väldigt, väldigt snygg.

Efter lunchen sa jag till min syster att ” om du får min bror, så tar jag din kusin”, för hon var lite småförälskad i min storebror i Sverige. Till min stora förvåning svarade hon: ”Nej, han är alldeles för snygg för dig”. Knappast, tyckte jag, ingen är för snygg för mig. Så jag bjöd ut honom på bio, eller rättare sagt, min syster bjöd ut honom på bio. Jag pratade inte spanska och han pratade inte engelska, så det var därför hon fick bjuda ut honom åt mig.

Första dejten

Han kom och hämtade mig i huset senare på kvällen och vi gick till bio och såg faktiskt filmen ”Män som hatar kvinnor”, som hade spansk undertext (skådespelarna pratade svenska). På vägen dit så pratade vi om allt, eller rättare sagt, jag försökte prata spanska men det gick så där och han försökte förstå. Han var vacker, jag förstod nästan inget av vad han sa, men han var vacker.

På vägen hem håll han mig om axlarna, men han hade inte gjort några ”försök” till något annat. Något som förvånade mig lika mycket som det irriterade. Han följde mig till huset och jag gav honom en stor kram och skulle säga hej då, då det visade sig att han skulle sova över. Han skulle sova i vardagsrummet och jag gav mig inte – jag slog mig ner i soffan bredvid honom och kysste honom het enkelt. Varför ville jag så gärna? Jag vet inte, jag tror att det var så att jag visste någonstans att han ville och att jag ville, men att det var fel alltihop så det fick inte ske – men till slut kysste jag honom och han besvarade kyssen Vi var uppe halva natten och kysstes och pratade.

Den nervösa veckan

Sen, sen kom måndagen och nervositeten, vad hade jag gjort? Inte kan man kyssa sin kusin? Och var han en sådan typ som kysste alla? Jag satt som på nålar på jobbet, och min ex-pojkvän, och jag skulle ju bara komma hit for att jobba, och om hans moster – min mamma – fick reda på att vi hade kysst, vad skulle hända då?

Jag ringde honom och bad att få komma över till hans lägenhet. Allt var nytt, det var första gången jag åkte tunnelbana genom stan, jag var nervös for att åka fel, men ännu mer nervös för vad jag skulle möta när jag kom fram, hur skulle vi hälsa för det första? Med en handskakning eller en puss på kinden? När jag kom fram sa fick jag en puss på munnen och så gick vi hem till honom. På tisdagen frågade jag om han ville vara med mig, han sa ja, men på grund av språket missförstod jag och blev jättebesviken. Men ja, han ville vara med mig.

Nu var frågan, hur ska vi göra det här? Jag bodde hos hans moster och hos mig bodde även HANS mamma. Min värdfamiljs morfar var sjuk, han hade precis fått diagnosen cancer och allt var ledsamt i familjen. Det var inte rätt tillfälle att bli tillsammans, och framför allt inte då morfadern kom hem för att bo med oss i huset och även Nachos mamma på heltid. Jag bodde med min svärmor, och min värdfamiljs mamma blev arg, jag skulle bara krossa hans hjärta och jag skulle ju faktiskt åka hem till Sverige om 3 månader, hur tänkte jag egentligen?

Åldern har ingen betydelse

För att komplicera saken ytterligare så fick jag reda på att han var 29, det vill säga nio år äldre än mig, jag hade inte frågat, bara tagit för givet att han var 23, kanske såg han ung ut. Och att han liksom jag hade kommit ur en relation bara 2 månader tidigare, han hade varit tillsammans med sitt ex i fyra år precis som som jag med mitt ex. Hela världen var emot oss, hans mamma, moster, två av mina systrar och mitt i alltihopa skulle jag lära mig språket (jag förstod ju inte knappt hälften av vad min pojkvän sa!) och försöka sköta ett jobb samtidigt som HANS ex ringde honom och grät och mitt ex ringde mig och grät. Sen skulle jag ju åka hem om tre månader.

”Jag ville ge upp”

Det var så komplicerat allting att jag ville ge upp många gånger, men han lugnade ner mig varje gång, tiden gick och det blev lite bättre. Han älskade mig och jag honom, idén var att jag skulle börja på Lunds Universitet. Men jag sökte en kurs i Santiago och beslöt mig för att vara kvar till jul. Jag åkte hem ett varv och när jag kom tillbaka så var det dags för den nya verkligheten. In på universitetet och jag flyttade från värdfamiljen in till Nachos lägenhet. Så var man sambo, mitt universitet hade flyttat från Santiago till Viña del Mar och jag pendlade fyra timmar varje dag och när jag kom hem, var jag helt förstörd.

Så här skulle det ju inte bli!

Jag hoppade av universitetet, inte bara på grund av allt pendlade, utan även för att undervisningen var under all kritik. Och nu då? Jag valde att stanna kvar trots allt, och nu när tiden har gått 6 månader är vi fortfarande tillsammans. Familjen har med tiden förstått att vi menat allvar och om en månad åker jag hem till Sverige, och han följer med! Kärleken övervinner alla hinder heter det ju, och det tror vi på.

Victoria Heiman

Ovanstående inlägg publicerades 2011-11-23 klockan 21:18. Visste du att med positiva förebilder blir världen lite bättre med små, enkla medel?

Presentkorttorget
Dagens grattis
.
Krama Mig tipsar
Tips
Visste du att Krama Mig har över 500 kärleksdikter på svenska och engelska? Hitta din favorit till att ge till din partner och vän!
Bra för alla relationer
  • När du ska ha födelsedagsfest, bröllop eller annat jubileum finns kärleksfulla standupkomiker som bidrar med glädje!

Krama Mig tipsar
Tänkvärt på Twitter